Jag åkte till Hälsingland över dagen i lördags och hade den stora turen och glädjen att hinna med ett besök på Hälsinglands museum där öppningen av utställningen Sprunget ur ursprunget skedde just samma dag. Här är det fyra formgivare som haft fokus på fem hälsingegårdar och i ett spännande projekt arbetat med inspiration kopplat till det egna uttrycket.

Maria Sjödin, Douglas Luhanko, Erica Laurell Hedberg och Iwa Herdensjö har under ledning av den eminenta Katarina Brieditis, textilformgivare och konstnär, haft syfte att arbeta fram nya produkter. Utställningen som nu är öppen visar generöst inte bara de mycket finstämda och spännande produkterna, även skisserna, idéer och den kreativa processen finns väl redovisade – och det är ju så himla intressant att få se!

Projektet, TextilHälsingland, har pågått sedan hösten 2022 och har gått att följa via kontot med samma namn. Här har man kunnat se hur deltagarna har besökt de utvalda hälsingegårdarna i Bjuråker, Forsa, Fågelsjö, Rengsjö och Undersvik. Här har de utifrån sina egna uttryck och verksamheter studerat samlingarna, letat former, färger, mönster och inspiration. Utställningen ger prov på vad de hittat kan man väl säga. Projektet har som syfte att lyfta föreningarna och deras textila samlingar och förstås öka intresset för dem. Att lyfta de historiska textilierna som kunskaps- och inspirationskälla för kreativa utövare är en annan del. Det textila kulturarvets roll behöver ju ständigt utforskas och det här är ett fint exempel på det.

Utställningen som nu finns att se med namnet Sprunget ur ursprunget är fint formgiven med tydliga och inspirerande utställningsmontrar och hängningar, här finns också en viktig film där alla deltagare berättar om sina ingångar och sina verk. Uppdraget är roligt att ta del av mycket utifrån att deltagarna är så olika, kommer från så olika håll;

Maria Sjödin är designer av handskräddade plagg med fokus på slowfashion, här har hon gått igång på mystiken och festen, med inspiration bland annat från dräktväskans broderier.

Douglas Luhanko, indigokännaren av rang med jeanshistoria, omsorgsfull lagning och jeansbutiken Second Sunrise som specialområde har här fokuserat på funktion och omsorgsfulla detaljer i arbetsplagg hämtade ur hembygdsföreningarnas samlingar.

Erica Laurell Hedberg jobbar med stickning och virkning, bland annat som modedesigner för H&M och inte minst för sina moderiktiga virkade dockor. I projektet har Erica plockat in mönster och färger från gårdarna i sina stickade plagg.

Iwa Herdensjö är printdesigner och dansare, här i uttrycksfull kombination av berättelser och symbolik. Hon visar här tryckta mönster bland annat på rullgardiner, som ju har en speciell symbolik i hälsingegårdarna.

TextilHälsingland drivs av Hälsinglands museum och utställningen Sprunget ur ursprunget finns att se under resten av 2023. Gå och se om du kan, det är en inspirerande och mycket fin utställning! Och som en riktig bonus – kolla in projektets instagramkonto @textilhalsinglandsmuseum – här finns projektets process att ta del av, roligt och inspirerande att se deltagarnas väg mot utställning!

The post Gå och se: Sprunget ur ursprunget appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Här kommer ett lästips för lata lediga dagar i sommar, kolla in Virka rutor! Magiska mönster för plagg och prylar, förstås av den lika magiska Maria Gullberg!  Få bemästrar ju den virkade rutan (och utveckligen av tekniken!) som hon och denna bok, utgiven av Polaris fakta är en fantastisk uppvisning i kreativitet och envishet. Maria utforskar rutan och mönstermatchningen den ger upphov till med bravur och är en av våra mest rutinerade folkbildare inom virkningen.

Denna bok inget undantag, med genuin förundran landar tanken ofta i ”men hur är det där möjligt?” när Marias mönster och kombinationer av rutor skapar så inspirerande och vackra helheter. Men det är ju också det som är så himla fint med genren hantverksböcker – här finns det beskrivet hur man gör! Galet roligt och häftigt ju. Maria beskriver själv rutan som ett litet virkprojekt ”lätt att ha med sig och mycket användbar. Nr du sätter ihop flera och bildar mönsterrapporter uppstår magi. Du kan virka vad som helst i rutor! Rutor kan vara något för nybörjaren, men också bli ett mästarprov.”

Maria har arbetat med mormorsrutan sedan 2013 och här utgör den också grunden för de 28 (!) variationer som hon ger beskrivning på. Boken består även av beskrivningar på arbeten att göra i mosaikvirkning (återigen, kolla in, hur är det möjligt?!)

Varje variant av ruta har en beskrivning med diagram och tydlig bild för att se hur den kan kombineras med fler. Svårighetsgrad och förslag till projekt att använda rutan till ingår också. I boken finns en grundbeskrivning på olika maskor för den som vill repetera tekniken, teckenförklaring samt instruktionen om hur diagrammen ska läsas.

Virka rutor! är en härlig inspirationskälla och kunskapsbank för den som vill experimentera med rutor i olika kombinationer. Den visar på oändliga möjligheter och ger baskunskaper som gör det möjligt att komma igång och ge sig i kast. Processen och vägen till mål är en viktig del av boken och därför är den utmärkt som sällskap för ett projekt i taget. En bra bok att återvända till när det är dags för ny kunskap och nya projekt.

Maria Gullberg är aktiv med utställningar och kurser inom virkningen, följ hennes instagram och håll utkik!

The post Sommarläsning: Virka rutor! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

En hel del finfina böcker ligger kvar på min läslista från våren och inför stundande ledighet är det ju super att kunna ta fram lite hantverksinspiration i bokform!

Som exempelvis den här fina pärlan – Kofta och klänning, av ingen mindre än stickaren, konstnären och författaren Anna Bauer förstås. Boken som är utgiven på Polaris fakta har underrubriken Sticka och sy dina egna kläder och den kunskapen är precis vad författaren bjuder in till – vilken power!

Att göra det man bär själv är ju värsta boosten och hela den här boken andas verkligen möjligheter, kunskap och massor av pepp i ämnet. Tips och tricks med en rad bra förklaringar om sömnad och stickning får man också av bara farten.

Kofta och klänning består av två delar – hur du stickar en kofta och hur du syr en klänning att bära till den. Här finns nio grundmönster till koftor samt sex grundmönster på klänningar att sy. Tanken är att flera modeller kan matchas och att en rad varianter på mönstren förstås kan göras efter eget huvud och sömnads- och stickningsskills. Det är häftigt, variationsrikt, snyggt och roligt med detta helhetstänk.

Boken inspirerar inte bara i dess påhittiga plagg, även formgivningen (smart och snyggt gjord av Kristin Lidström) och bilderna ropar till gör det själv-genen som får mig helt övertygad om det inslagna mantrat – ”de bästa kläderna gör du själv!” Jag är helt med på noterna och vill gärna tipsa alla om denna bok med sån rolig och bra blandning av rock’n’roll och matnyttig kunskap. Jag vill också nämna att här finns gott om samlad hjälp i mönsterkonstruktion, justeringar och beskrivningar, samt ett utmärkt mönsterbibliotek signerat Annas karaktäristiska hönsestrikestetik. Bara den får allt DIY-nerver att darra av glädje och lust till att ge sig i kast med garn och tyg. Har du en stund över på semestern rekommenderas denna bok som sällskap!

Kolla också in allt spännande som Anna Bauer gör, som textilkonstnär har hon utställningar, kurser och workshops i en rad spännande konstellationer och sammanhang. Följ henne @annabauergbg om du inte redan gör så.

The post Sommarläsning: Kofta och klänning appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Den som följt Pernilla Wåhlin Norén på instagram en tid känner nog igen detta vackert skurna tallvirke ovan. Det utgör delar av fasaden till hennes familjs hus som hon själv ritat och byggt. Pernilla är en slöjdkraft, en konstnär och kreatör, tillika hemslöjdsnörd och arkitekt. Hon är en kraft att följa och inspireras av med sitt självklara sätt att vara i slöjden, i hantverkandet, i byggandet och i dokumenterandet av allt detsamma. Nu också i bokform sanna mina ord, för denna hennes första hantverksbok Skogen och slöjden utgiven på Natur och kultur är på så många sätt precis lika intagande och grundad som Pernilla själv. Det är ett praktverk för kunskapsöverföring, lust och livsstil för alla som lockas av det som skogen kan erbjuda. 

Boken har underrubriken 44 hantverksprojekt för ökad skogskunskap och det är en så fin inramning. Här finns ambitionen att ge läsaren kunskap om skogen, för tesen är att om vi har slöjdglasögon på i naturen kommer vi att vistas där på ett annorlunda sätt. En viktig ingång i boken är också att skogen precis som arkitekturen har en demokratisk roll att spela, den finns till för alla. Genom att tillgängliggöra skogen med hjälp av kunskap om den får vi fler att uppleva den. Och mycket därtill:

För att förstå ett material måste du hålla i det. Men kunskapen går åt flera håll. Vi lär oss också om oss själva. Lika mycket som man lär sig om skogen lär man sig om sig själv och om livet. Skogen ger oss insikt och svar på frågor. De praktiska lärdomarna som hållfasthet, fuktmotstånd eller till exempel rötbeständighet är många och kanske självklara. Men det är lätt att glömma att skogen lär oss annat också, på ett djupare plan blir vi förankrade med hjälp av den tysta, ordlösa kunskapen.

Även om bokens inledande text är filosofisk och ger en finstäm ingång är Skogen och slöjden en mycket handgriplig bok i tydlig gör det själv-anda. De många projekten är uppdelade utifrån sina olika material i kapitel som heter Bladslöjd, Trädslöjd, Mosslöjd, Blomsslöjd och Grässlöjd. Här finns en mängd sinnliga och i svårighetsgrad varierade projekt att göra, allt för att smycka middagsbordet med förgängliga dekorationer till att ge materialet liv till beständiga objekt. Girlander, en grenhängare, ett näverunderlag, en mosskrona – allt förpackat och visat i de vackraste miljöer men med beskrivningar i material, vad du behöver och hur du gör. Pernilla är en lika fin kompanjon i praktiska moment liksom i livsstilsinspirationen.

Den övergripande önskan i boken är att förmedla kärlek och omsorg om material och kanske också om en plats, Pernilla visar generöst sin och inspirerar med det läsaren att leta sin egen. Essensen är att vässa sin förmåga att göra själv med material runt knuten. När vi förstår skogen kan vi också ta hand om den, säger författaren genom bokens sidor.

Skogen och slöjden varvar de många projekten med dess beskrivningar med fakta om skogen där materialen är hämtade. Här finns mycket läsning att ta del av och tonen är informativ och som sagt mycket engagerande. Pernilla beskriver allemansrätten som vår bästa arkitektur, den tillgängliggör naturen och ger oss därmed också respekt för den. Att läsa ingångarna och sidorna för kunskap om material och sätt att leva kommer man också långt med i denna mångbottnade bok. Författarens själv får avsluta:

Min ingång till arkitekturen var genom slöjden och främst det textila hantverket. Mamma gav mig garn. Mormor lärde mig sticka. Farmor lärde mig se på ett tyg i vilken teknik det var gjort, om det var bomull eller ull och isåfall vilken typ. Kommer ullen från ett får i byn där jag känner bonden kan jag hela berättelsen. På samma sätt som timmermannen kan berättelsen om trä. För att kunna använda ett material måste vi lyssna på berättelsen. Där berättartraditionen är stark kan kunskap delas från generation till generation.

De vackra bilderna, mestadels tagna av författaren själv och den lyhörda grafiska formen, gjord av Johannes Molin är ytterligare delar i denna finfina helhet. Kolla själv!

The post Sommarläsning: Skogen och slöjden appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

I helgen öppnar utställningen Bred blick på hantverk för alla som har möjlighet att ta sig till Skansen. Jag hade glädjen att besöka vernissaget i veckan som gick och ojoj så rasande fint det är! Vackert hantverk i en riktigt unik miljö, ta chansen att uppleva detta du som har möjlighet! Utställningen håller helgöppet fram till 17 september.

Bred blick på hantverk är inhyst i Skansens äldsta hus, från 1876. Det heter passande nog Bredablick (efter guden Balders boning) och hålls normalt inte öppet för allmänheten. Det är ett av Skansens finaste (och definitivt högsta) hus exteriört och även interiört är det något extra.

Här samsas nu 14 konsthantverkare på fyra av utsiktstornets våningsplan, uppdelade i sex material; textil, trä, papper, metall, glas och keramik. Urvalet är gjort av Stefan Nilsson och utställningen är ett samarbete mellan Stiftelsen Skansen och Hantverkarna Stockholm. Jag pratade med Stefan vid öppningen och han berättade att han velat dra lite i hantverksbegreppet, bredda, ta i ordentligt och ge en annan bild av vad hantverket kan vara i framtiden. Här visas en fin bredd på uttryck men också materialanvändande: Bea Szenfelds användning av återvunna jeans här i en fantastisk klänning, Finn Ahlgrens smarta användning av återvunna kontorsmöbler och råsnickeri i ett vansinnigt vackert skåp exempelvis, och Sofia Vusir Janssons pappersblommor i folkkonstens svulstiga fotspår i den mest magiska buketten – återvinning, enkla material och skräp men som får helt andra betydelser och intryck. På våningen för papper och trä finns också fantastiska Emma Dahlqvist som förstås arbetar med näver och korgflätning, här i ett riktigt stort format. Att ta in hennes arbeten i så stor skala var en riktig fröjd!

Bredden på textila tekniker är också fin här; Arianna E Funks experiment i flossa och rya är spännande och nytänkande, utforskandet är ett av hennes signum och resultatet är vackert och mycket inbjudande. Även Oscar Walls tuftning (se bilden i inläggets topp) ger luft åt experiment och riktigt mycket handaskicklighet. De textila årsringarna är dessutom vansinnigt vackra till träet i bänken (och golvet!) de vilar på, Oscar Wall är även möbelsnickare med god känsla för båda sina material. Mirjam Hemström Farsis verk var det mest svårfotograferade, skirt absolut, men i sin traditionella vävning också starkt i uttrycket. Balansgången däremellan var intressant att se.

Att gå längst upp i Bredablick, titta på utsikten och sen jobba sig ner våning för våning är härligt då alla plan har eget eller grupperade material. Våningen för metall bebos av smyckeformgivare Åsa Lockner vars verk gör sig oerhört fint i miljön, speciellt detta lågt hängande arbete. Anna Fernell leker med metallen och får den att likna andra saker, häpnadsväckande roliga och spännande experiment där metallen liknar papper och läder exempelvis. Även silversmeden Tove Knuts arbeten finns på detta våningsplan, smyckekonst med hög verkshöjd, där hon blandar sina material så att det blir ett mellanting mellan objekt och smycke.

Glas och keramik är utställningens sista materialkombination och här är Viktor Erlandsson som arbetar med en rad olika material och tekniker visar i detta sammanhang ett spännande projekt där glasblåsaren Kristin Larsson skapat skulpturerna. De symboliserar olika normer kring sociala relationer, och representerar bland annat synen på hur vi umgås och med vilka.

Här finns också glasblåsaren Gunilla Kihlgrens gigantiska glasskulptur, hennes signum champagneglaset har här förstorats till imponerande skala och visst gör det sig fantastiskt placerad här? Som att det alltid stått i det här rummet. Gunilla Kihlgren har arbetat 40 år som glaskonstnär och det här var riktigt roligt att se – ett nytt verk till detta tillfälle. I utställningen samsas också mångårig yrkeserfarenhet med ny, Caroline Harrius gick ut konstfack för ett par år sedan och har gjort sina broderade urnor till sitt egna uttryck. Imponerande i materialkombinationen och uttrycket – det skira möter återigen det robusta i en riktigt rolig blandning. Jag gillade även Helena Malms utställda verk mycket, då också hon blandar uttryck på ett roligt sätt, keramiken känns strikt och med funktionalitet, men tittar man lite närmre är det ju mindre funktion och mer konst, en utmärkt mix inte minst också med färg och format i åtanke.

Väl nere på marknivå kommer du att vara fullmatad av spännande materialanvändningar, vackra hantverkstekniker och väl utvalda utövare som alla har en bred blick på hantverket. En rad av utställarna kommer att vara på plats under de dagar utställningen pågår.

Hantverkets roll idag och i framtiden är viktig att lyfta, här görs det på ett relevant och bra sätt. Miljön på Skansen bjuder in till reflektion, inte bara i själva utställningsrummet, utan att man också går igenom det folkkonstarv som ju Hazelius byggde upp för oss att förvalta. Hur ser det hantverk ut som vi lämnar efter oss? Finns det kvar, och har vi fyllt på med nytt? Jag hoppas och tror att det inte bara förvaltas utan också ges utrymme att utvecklas vidare. Det är roligt att detta samarbete sker, och jag tror att mycket kommer att genereras vidare ur den här satsningen.

Bland annat ska ju också Hantverksdagarna nämnas – dessa sker ju på Skansen under samma period, helgerna 2-17 september. Hantverksdagarna brukar Skansen arrangera i september årligen, i år alltså i samarbete med Hantverkarna Stockholm. Tanken är att synliggöra hantverkstraditionen och den unika sätt att föra kunskapen vidare, att tradera den till nästa generation. Systemet med lärlingar, geseller och mästarbrev är något unikt för denna bransch. Allt detta finns ju redan i Skansens uppdrag – här arbetar ju en mängd hantverkare i museets historiska verkstäder. Men under dessa dagar gästas även Skansen av fler hantverkare – yxmakare, tatuerare, ölbryggare för att nämna några, alla från Stockholms Hantverksförening, som är en av våra äldsta föreningar. I 175 år har syftet varit detsamma, att värna hantverksföretagen och främja hantverket och yrkesskickligheten däri.

The post Gå och se: Bred blick på hantverk – en helhetsupplevelse på Skansen appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Lördag 30 september och söndag 1 oktober är en riktigt spännande helg för den som är intresserad av att förändra världen med händerna. Gerillaslöjdsfestivalen drar igång ett nytt gemensamhetsprojekt, Heart of the matter Matter of the heart och har även bjudit in amerikanska Betsy Greer som kommer till Stockholm för att prata om craftivismbegreppet som hon var med och populariserade för 20 år sedan. Så här ser helgens program ut, kom och var med!

Lördag 30 september 11.00 – 14.00 
Gerillaslöjdsfestivalen startar med en öppen workshop i Skarpnäcks kulturhus. Under några timmar skapar vi tillsammans de allra första rutorna till projektet Heart of the matter Matter of the heart, som är början på ett större hjärta som vi gör tillsammans under ett år.

Visst material kommer att finnas på plats men ta gärna med eget material som du vill virka, sticka, väva eller brodera med. Måttet på rutorna till projektet är 30×30 cm. Hinner du inte bli klar med din ruta på plats går det bra att skicka in den senare.

Söndag 1 oktober 11.00 – 14.00 
I samtal med Betsy Greer: Hon har kallats craftivismens gudmor, då hon var med och grundade begreppet 2003. Hon har sedan dess varit delaktig i framväxandet av den internationella rörelsen, både i teori och praktik. Att använda sitt hantverk för att påverka och uttrycka sina åsikter är craftivismens grundidé och rörelsen har ett brett fäste också i Sverige.

Här kallas det ofta gerillaslöjd och Gerillaslöjdsfestivalen är glada över att tillsammans med Betsy Greer kunna genomföra ett samtal och en föreläsning om hantverk, politik och olika sätt att förändra världen med händerna. Under dagen kommer det också finnas möjlighet att delta i en workshop med Betsy Greer.

Alla helgens aktiviteter är kostnadsfria men för att vara med på söndagens arrangemang behöver du anmäla dig, mejla info@gerilllaslojdsfestivalen.se. För detaljerat program, se mer på Gerillaslöjdsfestivalens sajt.

The post Hantverksaktivismhelg med Gerillaslöjdsfestivalen appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

För en tid sedan var jag in Norrköping och såg framväxandet av ett nytt gemensamhetsverk signerat Husmorsgraffitigänget där, med dess konstnärliga ledare Anneli Lindberg i spetsen. Då broderades påbörjade hälsningar färdigt, antal språk som var representerade höll på att räknas.

Sedan dess har arbetet inte bara fortskridit, verket är klart och upphängt! Låt mig få presentera Hej Hjärtat! så här blev det – så fint, generöst och inbjudande, eller hur?

Gemensamhetsverket är Hej Hjärtat! består av textila hälsningar i form av ordet hej på en rad olika språk. Det är skapat av människor i Norrköping under 2023, med Anneli Lindberg som konstnärlig ledare. Verket bär på en berättelse och en skaparprocess som startade i stadsdelen Navestad, av kvinnor som började tagga sin närmiljö med avsändare #husmorsgraffitiNavestad. För den som varit i Norrköping finns spår av husmorsgraffiti över hela staden, skapat av nätverket med samma namn. Här är den gemensamma nämnaren att arbeta tillsammans, många händer ger stort resultat. Att visa sin närvaro med sitt hantverk i det offentliga rummet är viktigt, och med husmorsgraffitin som uttryck finns många kvinnor från många olika länder representerade i staden.

Hej Hjärtat! är det senaste avtrycket, och detta stora gemensamhetsverk finns att se på konstmuseets fasad där det hängt sedan Kulturnatten för ett par veckor sedan. Detta var målet för Navestads taggare, att finnas synliga i Norrköpings centrum för alla att se. Detta har de lyckats med!

Verket finns tillsammans med en avsändartext som beskriver både bakgrund och uppkomst, samt en del om själva tillverkandeprocessen och dess material:

Hej Hjärtat! är bara ett av många gemensamhetsverk under namnet Husmorsgraffiti
som har satts upp i staden sedan 2016. Verken skapas av virkade dukar, spetsar
och annan återanvänd textil från second hand. Här är det ett överkast som fått
agera ”målarduk”. Överkastet är upphittat i ett soprum. Efter kollektivt skapande har
överkastet förvandlats till ett ett färgrikt och uttrycksfullt verk som önskar
kommunicerar med dig som betraktare.

Husmorsgraffiti är en konstgenre som tillsammans med gerillaslöjd ingår i vad som
kallas den handgjorda revolutionen. Med husmorsgraffitins mjuka taggar tar
människor, som annars inte är vana att höras och synas, plats i
det offentliga rummet. Här görs det med verket Hej Hjärtat!

Verket finns att se på konstmuseets fasad nu och framöver, någon sluttid för Hej Hjärtat! finns inte i dagsläget, vilket är roligt. Textila inslag i offentliga miljön är viktiga och att de blir inbjudna att sitta på institutioner är en viktig signal. Den som tittar noga runt om i Norrköping hittar mer husmorsgraffiti från avsändarna i Anneli Lindbergs nätverk, håll utkik. Det går också att följa gruppens facebooksida för mer information.

Läs tidigare inlägg om Kvinnonätverket hemma och deras husmorsgraffiti >> här , här och här!

The post Gemensamhetsverket Hej Hjärtat! gjort av många händer i Norrköping appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

I helgen var Gerillaslöjdsfestivalen på plats i Umeå på Kvinnohistoriskt museum för en heldag i gerillaslöjdens tecken. Så fint det blev! Vi var inbjudna för att både prata om gerillaslöjd och craftivism i stort samt om hur vi i festivalen har utvecklat vår metod kring gemensamhetsarbetet i våra projekt genom åren. Efter föreläsningen höll vi en workshop där vi gjorde rutor tillsammans till det pågående projektet Heart of the matter – Matter of the heart.

Vi får in rutor i stadig ström, Heart of the matter – matter of the heart är ett textilt gemensamhetsverk i form av ett hjärta. Det går fint att vara med! Gör en ruta eller flera – tekniken är valfri – virka, sticka, brodera eller sy din ruta och formulera ett budskap. Detta är helt valfritt, det är ju ditt hjärtas mening som är det viktiga här. Två regler finns – rutan ska vara 30×30 cm i storlek och i färgerna rött, orange eller rosa. Vi vill ju att vårt hjärta både ska bulta och glöda i enhetliga färger.

Vad är viktigt för dig? För varje ruta bultar hjärtat högre.

Tack Umeå och Kvinnohistoriskt museet för en toppenhelg. Engagemanget kring skapandet av rutor var stort, och inramningen i utställningen om feministiska serier i Skratt och blodigt allvar var super. Att använda sina händer för att påverka och skapa förändring är det många som är intresserade av och det är både hoppingivande och mycket glädjande.

Läs mer om Gerillaslöjdsfestivalen och projektet Heart of the Matter – matter of the heart här! >>
Alla bilder tagna av Gerillaslöjdsfestivalen.

The post En sorts mjuk revolution – Gerillaslöjdsfestivalen i Umeå appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Men se här så fint! Igår presenterade det svenska matt- och inredningsföretaget Layered sin nya kollektion Röllakan. Klart man går igång! Inte nog med att röllakan ju är en spännande liksom traditionell vävteknik som vi använt här under väldigt lång tid, även mönstervärlden som visas upp andas historia och tradition med stor dos härlig folkkonst.

Och då har ju inte heller inspirationen här varit den sämsta – Layereds formgivare har besökt Danielsgården i Bingsjö för att hitta kunskap och färgställningar samt återvänt för att fotografera på samma ställe. Ljuvligt resultat, eller hur?

I kollektionen ingår fem rektangulära handvävda mattor och två långsmala där man enligt företaget låtit den svenska naturen och folkkonsten återspeglas i kollektionens färgpalett, med nyanser som djupt rött, blått, ljust gult, mörk ockra och skogsgrönt. Inspirationen går också att hitta på väggmålningarna i rummen, visst? Klassiska motiv som Ålderstrappan och en hel del kurbits och blomdekorationer lär att finna i huset. Här ska det också gå att spåra delar av gårdens interiör i Carl Larssons verk, han och hans familj vistades bitvis på Danielsgården får jag berättat för mig.

Bilderna därifrån är njutbara, visst är det fint att se hur färgerna går igen och hur de delvis modernare mönstren ger ytterligare liv till de mer klassiska delarna av mattornas design?

Den traditionella röllakansmattan då? Namnet rölakan eller röllakan, kommet från fornsvenskans ryglakan eftersom den beskriver en väv som hängs mellan väggen och ryggen på den som sitter. Röllakan vävs i tuskaft, varje tråd binds över och under en korsanden tråd, tekniken är känd sedan vikingatiden. Hos oss är det traditionellt kuddar, åkdynor, täcken och mattor som vävts med lin i varpen och ull i inslaget, tekniken har varit mest utbredd i Skåne, även om den funnits på andra håll i landet också. Se Digitalt museum här!!! för maxad inspiration från just Skåne.

Textilierna kännetecknas av geometriskt stiliserade former – stjärnan, rosen, åttkanten, fågeln, liljan, timglaset – med inspiration från växt- och djurmotiv från folklig tradition. Röllakan vävdes ofta i hemmet och blev en del av gårdens familjeklenoder. Idag används tekniken nästan enbart vid mattvävning, och jadå, visst är det denna teknik som bland annat Märta Måås-Fjetterström behärskade till fullo.

The post Röllakan – ny kollektion med gamla anor appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Söndag 29 september är det dags för den första virkfestivalen i sitt slag, det är Maria Yvell @virkadygnetrunt som är initiativtagare och arrangör för denna höstens händelse för virkare. Platsen är Skarpnäcks kulturhus i Stockholm. På Virkfestival står nu naturligtvis virkningen i fokus, och med en titt i programmet är det lätt att se vilken intressant, mångfacetterad och spännande teknik det är – dagens programpunkter är minst sagt varierade!

Här samsas riktigt fina workshops (en del är redan slutsålda, kolla in programmet i sin helhet här) med föreställningar, samtal och utställningar. Vill du lära dig virka finns Stockholms läns hemslöjdsförening på plats och lär dig. Vill du vara med i Gerillaslöjdsfestivalens pågående gemensamhetsprojekt Heart of the matter – matter of the heart finns vi på plats och hjälper dig. Jag har också glädjen att få hålla i ett samtal med tre riktigt coola virkare på scenen – Johanna Lindahl (Mijocrochet), Amanda Calbucura Marklund (Nukeniejte), och Ayda Lund (Aydasdolls). Vi finns i foajén 13.00, kom gärna och lyssna.

Möjligheten att lyssna på föreläsningar finns fortfarande – missa inte att boka plats till den ständigt aktuella Maria Gullberg som ju varit virkningens förnyare under lång tid. 14.00 berättar hon om sitt arbete. Platser finns också kvar till Karin Hurtighs föreläsning 15.30, där hon berättar mer om sitt fascinerande arbete med virkningen i offentlig konst. Dagens mest spännande föreläsningestitel står Jenny Levallius för som berättar historien om två systrar som förverkligade den amerikanska virkdrömmen.

Kolla in det imponerande programmet och boka in dig på de platser som finns kvar! Vill du få till dig massa härlig virkinspiration går det också alldeles utmärkt att bara dyka upp och hänga med likasinnade i foajén under dagen, här finns flera av de medverkandes arbeten att se i en utställning, här finns plats att virka, fika och umgås. Virkfestivalen äger rum mellan 10 och 17, och det är söndag 29 september som gäller. Vi ses!

The post Kom och var med på Virkfestival! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Alltså, kolla in detta – så galet spännande och bra?! Från Kaleido konsthantverk i Uppsala meddelar man att textilkonstnären Lynn Stenvall är Kaleidos stipendiat 2025, bland annat på grund av dessa fantastiska rörkonstruktioner, kallade Connecting systems, där ”spänningen mellan det handvävda och det fabriksproducerade framhäver hantverket och materialen. Hennes rör leder våra tankar och associationer vidarei helt nya riktningar”, skriver man bland annat i motiveringen.

Vi är vana att se rör i solida material som PVC och metall, men här består de till synes rostiga och plastiga rören i själva verket av känsligt utförd väv. Lynn Stenvalls rör börjar och slutar dessutom i tomma intet, och är inte i traditionell mening funktionella. Föremål som ofta ses som fula och som ett nödvändigt ont blir tack vare det oväntade valet av material och tekniker samt genom handens arbete någonting oerhört intressant och vackert.

Ur Kaleidos motivering

Lynn Stenvalls använder vävteknikerna rundvävning, flätning och ikatfärgning, men blandar i papper, stål, gummi och plast i vävarna. Själv menar konstnären att rörstystemen kan vara en metafor för hur vi alla är sammankopplade, utsatta och sköra om systemen inte fungerar. Lynn Stenvall tog sin masterexamen på Konstfack tidigare i år.

Detta är det 24:e året (!) som delar Kaleido ut sitt stipendium, med syfte att ge nya konsthantverkare en scen att visa sitt arbete på. (Här är några av stipendiaterna jag skrivit om genom åren >>) I stipendiet ingår en utställningsperiod och 8-29 mars 2025 finns möjlighet att se Lynn Stenvalls arbeten i Kaleidos utställningsrum.

The post Lynn Stenvall får Kaleidos stipendium 2025 appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Igår öppnades Stockholm Craft Week och i samband med detta delades årets Konsthantverkspris ut, till ingen mindre än träbildhuggaren Carsten Nilsson. Så välförtjänt och roligt! Carsten har arbetat under lång tid och är en av våra skickligaste träbildhuggare, hans helt egna stil och utsökta hantverk förtjänar all uppmärksamhet.

Carsten har varit verksam i över 20 år och har sin verkstad i Hammenhög i Skåne. Hans egensinniga bildspråk kommer till sin rätt i de ofta förekommande spegelramarna, med koppling till traditionellt hantverk i själva objektet, men ofta med modernare motivval, exempelvis hans cirkustema. Hänvisningarna till 1700-talsbarock kommer gärna fram och jag tycker att sättet han kombinerar motivvärldar, färger och extrem detaljrikedom och handaskicklighet är magisk. Carsten är utbildad i klassiskt 1700-talsträsnideri, och även om alltså spegelramarna ligger honom varmt om hjärtat gör han också andra träsniderier på uppdrag.

Så här motiverar juryn sitt val:

”Konsthantverkspriset 2024 tilldelas en utövare som förenar just konst och hantverk på ett unikt och inspirerande sätt. Pristagarens arbete är inte bara en hyllning till traditionellt hantverk utan också en samtida tolkning av det. Juryn imponeras av hans tekniska briljans och förmåga att utifrån klassiska, komplexa tekniker forma sin egen vision. Med ett särpräglat bildspråk skapar han objekt som både bokstavligen och i bildlig bemärkelse speglar vår omvärld, vår kultur och natur.” 

Juryns motivering

Det är också roligt att färgen är så viktig för Carstens uttryck, jag intervjuade honom för ett par år sedan och då sa han två saker jag minns – att han alltid målar sina motiv, eftersom han tycker att träet i sig är lite tråkigt – hans figurer runt ramarna syns bättre och färgen blir ett sätt att väcka dem till liv, jag kan förstå hur han menar. Han berättade också att han som träbildhuggare behöver kunna arbeta med båda sina händer, och att han genom åren övat upp lika mycket skicklighet i vänster som höger hand. Jojo!

Konsthantverkspriset har delats ut av Svensk Form sedan 2016, på senare år tillsammans med Stockholms Auktionsverk. I år delas Konsthantverkspriset ut av huvudarrangörerna för Stockholm Craft Week: Konsthantverkarna, Svensk Form och Konsthantverkscentrum, vilket alltså gjorde tillfället igår.

Mottagaren av Konsthantverkspriset får 20 000 kronor samt en soloutställning på Konsthantverkarna i Stockholm. Med priset vill man lyfta och premiera ett personligt och karaktärsstarkt konstnärskap inom konsthantverksfältet, enligt prisutdelarna.

The post Carsten Nilsson får årets Konsthantverkspris appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.