För en tid sedan såg kollektionen High Coast dagens ljus, här är det två riktigt goda ting som förenas vill jag lova; Höga Kustens blånande berg och dramatiska dalar i kombination med en sprillans ny kollektion textil, jo jag tackar! Det är handvävaren Miriam Parkman som samarbetar med Indigofera Jeans och tillsammans har de tagit fram två filtar och fem plagg i work- och westernstil. Allt fotograferat i den bästa av världsarvsmiljöer förstås.
Handvävaren och textilkonstnären Miriam Parkman, här fotad i sin filt från kollektionen High Coast, i samarbete med företaget Indigofera Jeans. (Foto Indigofera)
Miriam Parkman har precis som jag sitt ursprung i Höga Kusten (ja, rent objektivt (!) är det ju förstås landets vackraste sträcka mellan Härnösand och Örnsköldsvik som innefattas i begreppet, området blev världsarv år 2000 bland annat för den imponerande landhöjningen) och det är härligt att se kopplingarna i den dramatiska naturen i norr kombinerat med hennes egna starka konstnärliga uttryck. Kollektionen menar samarbetsparterna grundar sig i en gemensam uppskattning av storslagen natur och uråldrig kunskap om hantverk.
Kollektionen High Coast av Miriam Parkman fotad i Höga kusten. Om jag inte misstar mig är det en av Nordingrås 52 sjöar som skymtar i bild, liksom ett av de 52 bergen. (Foto Indigofera)
Miriam Parkman har vävt originalen i de två vackra filtarna och ytterligare plagg har skapats tillsammans med Indigofera för att kombinera uttryck och stil i färger och mönster – här också i fin kombination med den 40- och 60-talsdesign som Miriam är så förtjust i. Det är ett utmärkt matchningsarbete mellan Miriams kunskap och hantverksskicklighet samt Indigoferas produktionskvalitet. Jag hade nöjet att se och känna på en av filtarna för en tid sedan, så jag vet vad jag pratar om.
Treasure Trail blanket, från Indigofera, av Miriam Parkman. (Foto Indigofera)Filten heter Midnight Dazzler, den är gjord efter handvävd förlaga av Miriam Parkman. (Foto Indigofera)
De fem plaggen är kläder att arbeta i, rejäla material och med tidlös kvalitet, något som är Indigoferas signum. Företaget har funnits sedan 2009 och arbetar som de säger i “spänningsfältet mellan det klassiska och det moderna”. Mer om deras filosofi här.
Mitt hjärta klappar lite extra för arbetsrocken, som Miriam har på sig här nedan, ett plagg som ju traditionellt varit mycket använt – visst är det väl dags för en revival för denna? Rejäl rock med rejäla fickor, kan det bli bättre?
Den mycket uppskattade arbetsrocken kommer igen! Visst är den väl elegant? (Foto Indigofera)Jacka, byxor och skjorta, alla plagg i kollektionen High Coast. (Foto Indigofera)
Om du vill veta mer om kollektionen finns den exempelvis att se hos Second Sunrise i Stockholm, och förstås via webben, här! >>
Se vilket fantastiskt halssmycke som Nationalmuseum förvärvat! Det heter Eternity Cap Kanin 2 och är gjort av Inger Blix Kvammen. Nationalmuseum har kunnat köpa in det det med hjälp av Bengt Julins fond och Nationalmusei Vänner.
Detalj av “Eternity Cap Kanin 2”, från 2019 av Inger Blix Kvammen Virkad tråd 925 sterling silver, laminerade fotografier och ett av Nationalmuseums senast förvärvade verk. (Foto Linn Ahlgren/Nationalmuseum)
Smycket är en stor virkad, stickad och broderad halskrage av oxiderad silvertråd med porträtt gömda bland trådarna. Halssmycket kommer att gå att se i Skattkammaren när museet öppnar igen, skriver museet i ett meddelande idag. Så här beskrivs verket och konstnären ytterligare;
Blix Kvammens smyckekonst berättar om det oupplösliga samspelet mellan liv, konst, kultur och natur hos nomadiska kulturer och urfolk. Verken handlar om identitet. Allmängiltiga frågor om vem jag är, varför jag är den jag är, var jag kommer ifrån och vart jag ska genomsyrar hennes konstnärskap. Materialen är huvudsakligen oxiderad silvertråd kombinerad med egna digitala fotografier. Metalltråden bearbetar Blix Kvammen i textila tekniker som virkning, stickning, vävning, broderi och sömnad. I tråden fäster hon fotografier eller upphittade material som horn, läder och plast. Verken berättar om platser, återger minnen av människor hon mött och samtal som de har fört.
Ett viktigt och vackert verk, eller hur?
Inger Blix Kvammen “Eternity Cap Kanin 2” i sin helhet. Att se på Nationalmuseum framöver. (Foto Linn Ahlgren/Nationalmuseum)
Kolla kolla så kul! Nu finns första numret av den sprillans nya gerillaslöjdspodden ute! The Guerrilla Crafts Podcast är en podd på engelska som riktar ljus på den globala hantverksaktivistiska scenen och dess utövare. Jag är intresserad av att kolla läget i hantverkscommunityt, hur ser det ut, vilka frågor brinner vi för globalt, vad är vi engagerade kring och skiljer sig detta beroende på vilken breddgrad man befinner sig? Hur ser craftivismens genomslag ut i världen?
I The Guerrilla Crafts Podcast undersöker jag detta genom att intervjua görare från olika håll och kanter. Först ut är ingen mindre än Betsy Greer, det lämpar sig ju alldeles utmärkt eftersom det är hon som ligger bakom själva begreppet craftivism, ni vet craft+activism = craftivism.
Jag hade möjlighet att få spela in detta första avsnitt när vi var i Washington alldeles i början av detta år, jag och Maria från Gerillaslöjdsfestivalen träffade ju Betsy på House of Sweden i vårt gemensamma utställningsprojekt där.
Mer om detta finns att lyssna på i detta premiäravsnitt. Jag hoppas att du kommer att tycka om det – god lyssning!
The first guest in The Guerrilla Crafts Podcast is the american craftivist Betsy Greer. She has been called the godmother of craftivism, the term craft and activism were put together to craftivism in the year 2003 and Betsy was the one poularizing the term. She is still a strong voice on the craft scene, giving talks and writing about the subject, as well as being a craftivist herself. Here is an interview from Washington made at the beginning of this year.
Okej det kanske brådskar en smula, men jag tror nog att det går att få till både en och två hårda klappar under granen fortfarande. Det har verkligen varit en intensiv hantverksbokshöst, och det har ju varit ett ljus i mörkret detta annorlunda år. Det här är den hög som kommit hem till mig under de senaste månaderna och för att göra det så enkelt som möjligt för er har jag sammanställt en lista, jamenvisst! En del av böckerna kommer jag att återkomma till i specifika inlägg, men här får ni hela härligheten sammanfattad. Länkarna går till Bokus, köper ni någon av böckerna genom dem får jag en liten slant för förmedlingen.
Intensiv hantverksbokshöst eller hur?! (Foto Kurbits)
Modedesigner Ann Ringstrand bjuder här på en kollektion att sy själv. Här finns inspiration, kunskap och även tydliga bilder, samt mönsterark för att lyckas styla till garderoben inför det nya året. En bok för dig som är intresserad av model, design, klädfilosofi och hållbarhet i en mycket tilltalande helhet.
Boken som är lika delar en vrålpraktisk instruktion om hur du spikar ihop möbler och en inspirerande genomgång av av italienska formgivaren Enzo Maris filosofi om tillfredsställelsen om att bygga själv. “Det bästa sättet att undvika att bli designad är att skapa själv”. Med 18 projekt visar författaren Erik Eje Almqvist hur du snickrar enkla möbler till ditt hem.
Att de plagg vi har varje dag bör vara vackra, tåliga och i hållbart material (=ull) är något av stickboksförfattaren Erika Åbergs signum, och här visar hon hur du stickar din egen basgarderob. Rutinerad och rejält inspirerande strösslar hon med vackra modeller på tröjor, strumpor, mössor och koftor. En extra eloge för de mycket välskrivna beskrivningarna, det genomtänkta mönsterbiblioteket och inte minst de mycket lockande bilderna från hennes vardag på Gotland, att Erika är ett ess på vardagsinspiration och inbjudande stickliv råder det inga tvivel om.
Som en vacker pendang till Stickat till vardags är denna anteckningsbok, inspirations- och kunskapsbok att använda till det dagliga stickandet. “Hur var det nu jag ökade, vilken nyans valde jag i vanten egentligen?” För alla (?) glömska stickare är detta en fröjd att få. Stickminne i vacker förpackning!
Här är en fin samling av stickat kulturarv nischat både geografiskt och tidsmässigt till Östergötland och 1940-talet. Författarna lyfter här de kvinnliga formgivare som under denna period ofta samarbetade med hemslöjdsföreningar, här specifikt Östergötlands läns hemslöjdsförening. Författarna har spårat koftorna, berättar om formgivarna bakom dem, samt bjuder på beskrivningar av dessa vackra koftor med historia och anor.
Galleriet Fiberspace i Stockholm firar fem år i år och det görs med både en jubileumsutställning (finns att se fortfarande!) och detta praktverk. Här finns alla utställare under de senaste fem åren porträtterade i bild och text. Det är inte bara en vacker samling i en vackert formgiven bok, det är också en påminnelse om galleriets viktiga roll som samlingsplats för samtida textil konst.
Anna Bauer har ofta kallats hönsestrikets drottning och det är nog ett epitet som hon inte har något emot. Hon är lika entusiasmerande och kreativ i denna uppföljare till sin tidigare bok om den danska 70-talstekniken. Med lika mycket färg, mönstring, inspiration och bjussig kunskap är även detta en bok att tycka om. Här finns ett mönsterbibliotek som ger dig frihet att kombinera dina egna alster fritt i tröjor, en långkjol och långstrumpor.
Inte mindre än 35 par sockor är det alltså stickboksförfattaren Maja Karlsson bjuder på här, tidigare har hon tagit sig an vantarna och nu visar hon upp hur högklassigt vi kan klä oss till fots. Det är ett ambitiöst och roligt projekt, bredden på stilar och berättelser om plaggen är imponerande. Här finns också gott om praktisk kunskap i tydliga beskrivningar och inspiration i de vackert fotade miljöerna som sockorna visas upp i.
Höstens allra allra vackraste barnbok! En saga om ett magiskt rep, en längtan efter en tiger och vad som kan hända med lite fantasi. Och den är dessutom broderad! Sagan är berättad genom textila collage, broderad på gamla lakan och målad med textilfärg. Berättande stygn får en ny innerbörd, det är ömsint, vackert och inspirerande.
Otaliga är de vackra mönster som designern Hanna Wendelbo skapat på tapeter genom åren, hennes känsla för motiv, växtlighet och riktigt spännande mönstermixer är stor. Att följa med henne ut i trädgården har blivit ett extra nöje på senare år, då hon skapar magi även där. Här hittar hon inspiration till den här boken, där hon bjuder på handfasta tips, idéer och projekt. Att låta naturen stå för inspirationen är hennes motto.
Ytterligare ett teknikhäfte från Hemslöjden har kommit i höst, detta tar sig an materialet ull. En superfiber som häftet ger en massa information om; här avhandlas skillnad på olika fårraser, ullkvaliteter, hur du kardar och spinner och hur du sköter dina ullplagg. Ett flertal beskrivningar finns också att ta sig an i detta häfte om ull.
Konstnären Alf Munthe (1892-1971) var verksam inom en rad konstnärliga områden, bland annat textil konst. Han kallas här arkitekternas konstnär då han under många år bidrog med textila verk för offentliga miljöer. Han kom också att spela en viktig roll i Handarbetets Vänners textila produktion. Leksands konstsällskap har i denna bok med hjälp av dussinet författare tecknat en inspirerande och mångsidig bild av den textila delen av hans livsgärning.
Jag fick kanske med Tryckta tyger för alla tillfällen i fel sammanhang här, boken kom faktiskt ut redan för ett år sedan. Men den här duon är så fenomenala på att göra tryckt textilhistoria intressant att jag gärna tipsar om den här boken även för året. Och så slänger jag in en rejäl skräll-bonus – Tryckt till jul har fått en nytryckning! Jamenvisst! Den som vill veta om de (kvinnliga) formgivare som ligger bakom våra mest älskade högtidstextilier bör genast söka upp dessa två böcker.
13 böcker som alla rör hantverk av något slag – vilken skörd! Skam vore det väl om det inte var något som passar hantverksivraren i dig eller i din närhet. (Foto Kurbits)
*****
I det här inlägget finns det länkar till Bokus som rekommenderat inköpsställe. Det betyder att om du klickar på länkarna angivna vid böckerna ovan och genomför ett köp genererar det en liten slant tillbaka till mig. Det gör att jag kan skriva fördjupade texter om nyutgivna böcker inom slöjd- och hantverksområdet. Innehållet är inte på något vis styrt av annat än mina tankar och åsikter om böckerna.
Så här ett par dagar innan jul är det fint att maxa både julstämning och boosta hantverksinspirationen. Finska Lokal Helsinki ger mer än nog av båda i form av vackra hantverksföremål, fotade i vansinnigt stämningsfull miljö, se bara!
Butiken Lokal Helsinki huserar i vacker miljö med rasande vackra hantverksprodukter, samlade från Finland men också övriga delar av Norden. Här nedan följer ett urval från butikens produkter, för mer info om detaljer besök deras sajt! (Foto Lokal Helsinki)
Här samsas finskt och även nordiskt hantverk, både i den fysiska butiken i Helsingfors, och på webben. Lokal Helsinki är grundat av fotografen Katja Hagelstam 2012, och sedan i höstas är Lokal en del av Glasshouse Helsinki, så här skriver man själv om sin inriktning:
Lokals verksamhet utgår från när- och småskalig produktion, estetik, ekologi och tidlös kvalitet. Lokal är ett hem för kreativa aktörer och en unik upplevelse för alla besökare.
Så fint att se Eija Koskis hantverk i halm igen! Hennes himmelis är ju verkligen magiska. (Foto Lokal Helsinki)
Jamen visst tyder ju bilderna på detta, så rasande stiliga samlingar av produkter, visst? Och för ännu mer koll på de vackra miljöerna och mer inspirations förstås, finns ett riktigt härligt instagramkonto att följa förstås, här!
Alla bilder är tagna för Lokal Helsinki, in och följ och kolla deras produkter för mer detaljer och information!
Då är det julafton detta annorlunda år 2020, då vi behövde lära om, ställa in, ställa om och med omsorg om oss själva och våra medmänniskor låta julhelgen bli på ett annat sätt. Jag hoppas att du kan fira med någon i din närhet, antingen live i den innersta familjen eller via länk med släkt och vänner. Låt dagarna framöver bli rofyllda i den mån det går, där kanske det egna skapandet får en utökad roll i år – själv stickar jag mitt livs första kofta just nu och låter mig bli uppfylld av den processen – kanske har du något projekt som kan få uppta din lediga tid?
Vad du än tar dig för i jul önskar jag dig sköna dagar. Var rädd om dig själv och dina nära, var rädda om varandra därute. Och så vill jag förstås önska en riktigt God Jul. Det är ändå julafton och som den julnörd jag är vill jag tro på det där magiska skimret, även i år och trots allt. Nu hoppas vi på bättre tider.
Så är då sista dagen på detta märkliga, vansinniga, oroliga, annorlunda och skrämmande 2020 kommen. Inget blev väl riktigt som vi tänkte, inget blev som vi trodde. Vi har däremot blivit bra på att ställa in, ställa om och ändra både kurs och riktning – i det lilla, men också i det stora. I dagsläget vet vi inte något alls om hur 2021 kommer att utveckla sig, men oj vad vi hoppas på att det blir öppnare, mer tillåtande, mindre restriktivt och mer som vanligt, visst?
En fin sak som vi sett tydligt under detta annorlunda år är ju hur viktigt hantverket och det egna skapandet har blivit för många av oss, när vi hamnat i lägen där vi inte kunnat göra annat än att stanna hemma och vara i en liten skara vänner eller nära familj. Hur vi använt oss av vår kreativitet på en rad olika sätt och hur det inte bara gjort att vi kunnat fördriva tiden, det har även inneburit tröst och något som givit mening. Mängden digitala syjuntor, kreativa projekt och gemensamma aktiviteter som alla handlat om att umgås via hantverket har varit stor och där har just hantverket en viktig roll att fylla.
Här på bloggen har det varit mer stillsamt än på länge, och det har att göra med mindre aktivitet rörande utställningar, arrangemang och tillfälliga projekt. Men året har också fått mig att sakta ner, tänka om och tvingas fundera på hur framtiden ska se ut för den hantverksnördiga journalist jag är. Året har inte varit det bästa för offentliga uppdrag såsom föreläsningar, livesamtal eller modererande, vilket alla tidigare varit en stor del av min yrkesvardag. Bloggen fick ett stillsammare 2020 sammanslaget detta, också med det faktum att jag under året börjat att omskola mig till att bli elektriker, läs mer om detta beslut här >>
Dock började vi ändå året fint, med att fira Kurbitskalas! Tack alla som kom in med så många tankar om bloggen, området och den plattform som Kurbits fått verka på genom åren! Det var verkligen fint att få ordna kalas! 12-årsdagen till ära fick också bloggen ny kostym i år, där mina verksamheter numera är mer tydligt samlade.
Ett fint minne som året också bjudit på är den resa som vi i Gerillaslöjdsfestivalen hade möjlighet att göra då i januari, när det fortfarande var möjligt att resa utan restriktioner av en pandemi. Vi var inbjudna till en utställning på House of Sweden i Washington och pratadeockså hantverksaktivism med Betsy Greer >>
Men i början av mars var det ju något annat som helt kom att uppta vår tillvaro, då folk började komma tillbaka från sportlov och då allt fler i landet (och i världen blev sjuka). Covid 19 blev en del av vår vardag och verklighet, och den behövdes bearbetas också inom hantverksutövandet. Kanske blev till och med hantverket en extra viktig ventil, då många är dem som tagit till hantverket för att uttrycka sin oro, sina tankar och sin rädsla under året. Här är de inlägg jag skrivit på temat:
Och något av vad vi var många som kände att vi behövde göra under detta år. Handgripligt få agera med vad vi kunde bidra med, att svetsa förkläden i plast exempelvis:
Världen har behövt hantverkets uttryck på en rad olika sätt under detta omvälvande år, det visar bland annat Rufina Bazlova då hon kommenterar händelserna i Belarus genom sina korsstygn >>
Rufina Bazlovas korsstygn berättar historier om den pågående revolutionen i Belarus. (Foto Rufina Bazlova)
Också portugisiska konstnären Vanessa Barraga väcker tankar med sitt textila uttryck – hon för diskussionen om hållbarhet, klimatförändringar och miljöförstöring genom sina verk >>
Vanessa Barragaos arbete på Terminal 2 på Heathrow belyser klimatförändringar på ett väldigt vackert vis. (Foto Heathrow)
Avslutningsvis har årets hantverksboksskörd förblivit hyfsat intakt, vilket verkligen är något att glädja sig åt när mässor, marknader, utställningar och tillfälliga evenemang i mycket fått stryka på foten. Tack och lov att vi har böcker att ta till! Här är en lista jag satte ihop innan jul, med korta presentationer av höstens skörd, den fungerar ju lika bra nu då hantverket i böckerna tack och lov är tidlösa.
Nu hoppas jag att avslutet på året blir bra för alla er Kurbitsläsare, att ni får ett bra annorlunda firande. Väl mött på nya året, då jag ser fram emot att få belysa hantverkets roll i samhället ytterligare. Ett par roliga nyheter kommer att kunna presenteras inom kort också, vilket känns fint.
Kolla in det här, nu är vi på gång med ett nytt gemensamhetsverk i Gerillaslöjdsfestivalen! Tidigare har vi hållit festival, klätt in en bro och gjort en 11 meter lång matta av garnbollar – och nu detta! Så här beskriver vi själva projektet:
1 meter mening är ett nytt gemensamhetsverk från Gerillaslöjdsfestivalen, där vi bjuder in alla att tillsammans skapa textila remsor där var och en ger uttryck för tankar, drömmar och kreativitet. Remsorna kommer sedan att sättas upp tillsammans längs vajrar där besökare bjuds in att vandra genom allas våra tankar och funderingar. På så vis skapar vi en gemensam textil vandring där vi för en stund får komma varandra nära. Därför är också temat gemenskap.
Gerillaslöjdsfestivalens nya projekt heter 1 meter mening, där vi bjuder in alla att uttrycka sin åsikt på en meter textil. Vad vill du berätta? (Foto Gerillaslöjdsfestivalen)
Så här gör du för att vara med:
Gör en, eller flera, remsor. Längd på remsan är 1 meter. Till det behöver du lägga till ytterligare 7 cm som vi kan använda för att hänga upp remsan med. Bredd på remsan är 5-10 cm.
Remsan ska vara i textil material, du väljer själv vilket.
Dekorera remsan med text, mönster, olika material eller vad du själv kommer på.
Skicka din remsa senast den 21 maj till adressen: Maria Yvell, Skarpnäcks allé 21, 128 35 Skarpnäck
1 meter mening kommer att hängas upp i Hjo under perioden juni-september, 2021, i samband med att Kulturkvarteret i Hjo visar en utställning om Gerillaslöjd.
Hjälp oss gärna att sprida projektet, alla som vill får medverka. Gör en remsa tillsammans, gör en själv, gör många. Låt fler veta vad du har på hjärtat, vad är viktigt för dig? Vad vill du berätta om?
Alla tekniker är tillåtna, det viktiga är att själva måttet på textilen är densamma (se illustration ovan).
Vi vill med detta upprop göra något tillsammans som gör nytta utan att vi fysisk måste träffas. Människor behöver sammanhang, gemenskap och mening.
Hemslöjden i Skåne
Nu är det endast ett par veckor kvar av det pågående uppropet från Hemslöjden i Skåne där alla sticksugna uppmanas att sticka sockor till behövande. Tillsammans med volontärorganisationen Team Sweden Volunteers arbetar Hemsöjden i Skåne för att få ihop sockor att skicka till flyktingläger i Grekland. Fokus är gärna på mindre storlekar då tanken på att kunna värma barnfötter känns extra viktig.
Var med du också! Men lite bråttom är det – senast 12 februari behöver dina alster vara framme i Skåne för att göra nytta. All information finns att läsa hos Hemslöjden i Skåne, här >>
Och känns konceptet igen? Ja, 2017 samlades det vantar för hela slanten på samma vis, under #delavantar. (Jag skrev om projektet här>>) Då skapades en stor utställning med alster skickade från hela landet med hjälp av samma insamlingsmetod. Så fantastiskt det är när vi gör tillsammans, eller hur?
Denna gång vill arrangörerna istället skänka insamlingen vidare, då en utställning inte riktigt är på tapeten, det känns extra fint att delta i att få ge värme vidare i tider som dessa tycker jag. Kör hårt alla som har möjlighet att bidra!
Och glöm inte att dela med dig av bilder på dina alster också #delasockor är # som är fin att följa.
Nu är avsnitt två av The Guerrilla Crafts Podcast ute! Och så roligt det har varit att få trixa med både inspelning, klippning och inte minst publicering av detta avsnitt. Jag har velat dela med mig länge av den konversation jag hade med craftivisten Tal Fitzpatrick för några månader sedan! Så mycket spännande hon hade att berätta, och så intressant det är att höra om projekt på global nivå. Lyssna själv!
Med min nystartade podd vill jag ta steget ut i världen och prata med utövare som använder sitt hantverk för att göra skillnad av något slag. Som uttrycker sig i ett offentligt rum, som arrangerar projekt som involverar många utövare eller som driver påtryckning i aktuella samhällsfrågor genom sina händer. Första avsnittet släpptes innan jul och då hade jag stora nöjet att prata med craftivismens grundare Betsy Greer. Lyssna här! >>
Tal Fitzpatrick, konstnär och craftivist. Ofta arbetar hon med just protest banners, här med politiska budskap tillsammans med gräsrotsföreningar. (Foto talfitzpatrick.com)
Lyssna via spelaren ovan, @theguerrillacraftpodcast finns också där du vanligtvis lyssnar på poddar. Vill du veta mer om podden samt hålla dig uppdaterad med fler avsnitt, följ podden på instagram och facebook under The Guerrilla Crafts Podcast.
Jag hade det stora nöjet att få öppna Tor Cedermans pågående utställning Hemtamt, mellan dröm och virklighet på Rydals museum i oktober förra året, och nu passar jag på att skriva några ord då det börjar närma sig slutet av utställningsperioden. Även om vi tvingats ha ett nytt förhållningssätt till utställningsverksamhet det senaste året önskar jag verkligen att fler ska få se de verk som Tor sammanställt till denna ljuvliga utställning.
Jag har fått ett urval av bilder från Tor (alla fotade av honom) som följer här tillsammans med delar ur det invigningstal jag höll på Rydals museum i samband med att utställningen Hemtamt, mellan dröm och virklighet öppnade. Utställningen går att se, dock behöver man kontakta museet och boka in en tid för sin visit, då museet hålls stängt. Den utställning som visas innehåller många olika delar av Tors mångåriga konstnärskap och är den första som samlar alla delar av hans arbetsliv.
Hemtamt, mellan dröm och virklighet heter utställningen där konstnären Tor Cederman visar sitt mångsidiga arbete på Rydals museum just nu. (Foto Tor Cederman)
Som konstnär arbetar Tor Cederman i gränslandet mellan konst och konsthantverk, där han blandar uttryck, tekniker och material. Det blir till dekor, pynt eller konstnärliga objekt. Hans utgångspunkt är ofta det traditionella hantverket, där han använder virkning, lappteknik och spetsar. Julpyntet ligger honom extra varmt om hjärtat, och hans egensinniga juldekorationer i annorlunda material har fått många julnördar att jubla genom åren.
Och visst handlar det om annorlunda, men samtidigt mycket bekanta material – loppisfyndade virkade dukar, nylonstrumpbyxor, julgransglitter, plastblommor, bokmärken – allt är något av Tors signum, det till synes enkla är något han har ett särskilt öga för och det är något han nyttjar så väl i sitt kreativa fält. Förvandlingen av samma välkända material är något han bemästrar till fullo, oavsett om det är fantasifulla askar, glittrande julpynt, intagande väggbonader eller finurliga skulpturer. Allt detta har vi det stora nöjet att se här i denna retrospektiva utställning.
Allsorts fynd blir till värdefulla material när Tor Cederman bygger sina verk. (Foto Tor Cederman)
Det är ett mångsidigt och mångårigt konstnärskap vi uppmärksammar idag där inget material ter sig främmande, där det i förstone enkla raskt blir allt annat, snarare komplext och får ett djup. Materialen blir i Tors försorg placerade som en del av en historia och en tradition. Ackompanjerat av den dynamiska färgskala som även den är Tors alldeles egna. Den fungerar som en ömsint dialog mellan konstnären, material och den berättelse som förmedlas. Det är vackert att ta in och läsa, men det är också mycket estetiskt tilltalande.
Verk av Tor Cederman, just nu i Rydal. (Foto Tor Cederman)
I Tors uttryck finns en koppling till det vardagliga i en tidigare generations kvinnor som med hårt arbete och små marginaler använde hantverket som verktyg för att få tillvaron att gå runt. En tröja som värmde, ett plagg som kunde lagas, något som kunde skapas för att få in några kronor till hushållet. Gemensamt var den hantverksskicklighet som blev rådande och den grundläggande känsla för material, möjlighet att ta till vara och använda igen som kom att bli vardag. I Tors fall blir en mormor länken till hans egna förvandlingskonst och den historia han själv vill berätta genom sitt arbete. Men visst känner vi igen oss i en egen mormor, farmor, faster?
(Foto Tor Cederman)
Här ser vi vi också direkta spår av dessa kvinnor i alster som är kopplade till dessa händer som alla varit i ständig rörelse – de dukar och grytlappar som vi till vardags hittar i second handaffärer, på hyllor där de travats och inte kostar mer än några kronor. Jag knyter ibland själv näven i fickan vid synen av dessa travar, vilken ouppmärksammad kraft dessa symboliserar!
Dessa blir iallafall i Tors arbete verktyg och material för en större helhet; och enskilda är de måhända inte så intagande, men satta tillsammans är de betydelsefulla. Med sin symmetri blir de speciella, och med Tors hantverksskicklighet och konstnärliga sätt att kombinera textilierna och färgerna blir intrycket inte strikt, snarare fantasifullt och lekfullt.
Konstnären själv framför några av de centrala verk som visas i Hemtamt – mellan dröm och virklighet just nu. (Foto Kurbits)
Och det är kanske det jag är mest intresserad av i Tor Cedermans konstnärskap, förmågan att både bildligt och bokstavligt bygga på höjden och på djupet. Det rumsliga i verken gör att de tar sin plats och det gör också att vi ser på textilen med andra ögon. Plötsligt ser vi nya detaljer, vi känner igen och vi läser av. Berättelserna, associationerna och minnena Tor presenterar blandas med mina, dina och allas våra kollektiva historier och skapar en gemensam textil berättelse som är oss så välkänd. Här och där skymtar också den där knutna näven i fickan, kanske är det din alldeles egna Tor, eller så har du tolkat motstånd och protest genom de virkade dukarna från tidigare generationer. Vilket som är det en viktig gest av igenkännande, men också en uppvärdering av tidigare generationers hantverkskraft.
Mer information om utställningen finns alltså här. Och här läser du mer om Tor Cedermans konstnärskap.
Få saker har gjort mig så stolt på sistone som när jag nära nog helt själv (!) lyckades bygga mig en egen stol! Nå, kanske inte helt själv, då författaren Erik Eje Almqvist inte bara skrivit boken om hur man bygger sina egna möbler, utan faktiskt också försett mig med de bitar som ingår i uppgiften. Men jag håller fast vid att jag känner mig oerhört nöjd över att jag kunde snickra ihop den här helt på egen hand!
Ta-da! Jomenvisst, jag har byggt den alldeles själv! Fårstolen med beskrivning ur boken Hammare och spik av Erik Eje Almqvist. (Foto Kurbits)
Boken Hammare och spik utgiven på Natur och Kultur kom ut i höstas, den är skriven med fokus på att själv bygga de möbler man behöver och en viktig detalj ytterligare – här bygger man möbler med inspiration från den italienska formgivaren Enzo Maris pedagogik och inställning till formgivningen.
Boken lyfter tidigt Maris citat “Det bästa sättet att undvika att bli designad är att skapa själv” och inleds med ett kapitel där Maris inställning till design tecknas genom bland annat att lyfta det protesthäfte han 1974 distribuerade mot kostnad av porto; Autoprogettazione? (ungefär DIY) innehöll ritningar på 19 möbler att göra själv.
(Foto Hilda Grahnat)
Erik Eje Almqvist har här utgått från detta häfte och anpassat ritningarna till svenska mått och standarder på brädor; “under arbetet blev det tydligt att alla hans möbler följde vissa principer – vinkelräta sågsnitt, överlappande synliga sammanfogningar, mått och vinklar strikt anpassade efter den mänskliga anatomin” skriver författaren. Ett gäng ytterligare möbler efter Maris grundsatser tillkom, och det mynnade ut i idén om denna bok. Resultatet är inte en bok för avancerade möbelsnickare, menar författaren; de är enligt honom så pass enkla att vem som helst bör klara av att få ihop dem på ett tillfredställande sätt.
Och kanske var det därför jag vågade fatta min hammare och även vågade ge mig i kast med denna galna uppgift här hemma i vår stockholsmtrånga lägenhet. För också denna visdom strösslar författaren med:
Du behöver varken verkstad, snickarbänk eller dyra maskiner för att bygga möblerna i den här boken. Det räcker med några enkla verktyg och en plan yta på ett golv eller ett stadigt köksbord.
Ja och här sitter jag hukandes och bankar på vårt vardagsrumsgolv. Gick hur bra som helst! (Foto Kurbits)
Ord i bokens inledande kapitel som beskriver själva möbelbyggande alltså. Men författaren lägger också till “men det är viktigt att du känner till några grundläggande principer och tekniker innan du sätter igång”. Och dessa bjuder han på i följande sidor – hur lim, såg, trä och sammanfogningar uppför sig och hur ytbehandling går till exempelvis.
Efter det följer 18 projekt, möbler som alla har beskrivningar och mått som gör att du kan förse ditt hem med egenbyggda möbler. Först ut är den för många välkända Fårstolen, den har visats i en rad tidningar redan och det är förståeligt då den är mäktig, effektiv och inte minst lätt att bygga. Det är alltså en försvenskad variant av Enzo Maris mest ikoniska stol, skriver författaren, och beskriver den som just en fårtacka.
Ja, stolen pryder också bokens omslag.
Stolen är enkel i sin konstruktion tack vare den breda sargen, vilket gör att stolen inte behöver någon stabiliserande slå mellan benen.
Så här såg alla delar till Fårstolen ut innan jag började. Allt jag behövde var alltså hammare, spik, trälim och måttband. (Foto Kurbits)
Jag hade som sagt lyxen att få mina delar tillkapade redan, men själva momenten är inte speciellt krångliga. Inte heller är måtten avancerade, att hitta bredd och tjocklek på brädor är nog en enkel match på valfri brädgård. Efter att ha läst på lite om olika sammanfogningar (förborra, skruva eller limma och spika) var det bara att sätta igång att följa de fem (!) punkterna. Ja precis, det var inte fler moment än så.
Jag blev dessutom så ivrig och hade så vansinnigt roligt när jag bankade spikar så det stod härliga till, att jag faktiskt glömde att stanna upp och dokumentera mina steg. (Förlåt!)
Fem smidiga steg och sen var det hela klart. Under timmen tog det att spika ihop stolen för mig, men då började jag som sagt med färdiga bitar. (Foto Kurbits)
Men var det verkligen så enkelt undrar du? Ja, förvånansvärt faktiskt. Klart att några spikar blev krokiga och det blev lite svettigt att få ut dem. Och så var det viktigt att mäta delarna då det skiljer endast några millimeter på delarna, så att rätt del hamnade på rätt plats. Men i övrigt var det härligt att få banka på och se hur stolen växte fram. (Om det är så att du gärna vill ha sällskap när du bygger håller Erik workshops i möbelsnickeri utifrån boken, kolla in hans instagramkonto för mer information, Hemslöjden i Linköping får exempelvis ett besök inom kort.)
Här snöar jag av förklarliga skäl in på en av bokens 18 beskrivningar, men glöm alltså för all del inte att det här finns en himla massa annat att bygga också! En pinnstol, en trädgårdsstol, en stapelbar pall, ett ölbord, en parkbänk…listan kan göras lång. Svårighetsgraden verkar vara ungefär densamma, iallafall att döma av de fåtal steg som alla projekt innehåller. Här syns exempelvis trädgårdsstolen ur boken.
Trädgårdsstolen anpassad för att använda som utemöbel. Avståndet mellan sitsens brädor gör den lätt att bära och låter regnvatten rinna av. Och här är faktiskt svårighetsgraden något högre enligt författaren, då stolen inte har några räta vinklar. (Foto Hilda Grahnat)
Avslutningsvis ska det sägas något om inledningskapitlet också, det är läsvärt ur designhistoriskt perspektiv, där Enzo Maris livsverk och inställning till arbete belyses, men också hur hans förhållningssätt till den vurm för egenbyggande utvecklades och förändrades genom den samtid han levde i. Idag är hans ideal mer levande än någonsin, men själv var han besviken på den utveckling han såg att hans arbete hade. Som före sin tid. Enzo Mari gick bort så sent som i oktober förra året, då var han 87 år gammal.
Det är ur detta som Hammare och spik kommer, och jag blir extra glad över denna sanning från författaren, vilket får avsluta här:
Det är tillfredsställande att äta vid ett bord man byggt själv. Men att lära sig bondsnickra för husbehov kan också vara ett sätt att frigöra sig från uppfattningen att tillverkning är något som andra ägnar sig åt. Att den enda legitima fritidssysslan är att konsumera.
Erik Eje Almqvist är författaren bakom boken Hammare och spik, den tar fart ur Enzo Maris open source-ritningar från 1974 och som författaren här anpassat och byggt vidare på. (Foto Hilda Grahnat)
*** I det här inlägget finns det en länk till Bokus som rekommenderat inköpsställe av boken. Detta ingår i ett samarbete med Kurbits och det möjliggör att jag kan skriva fördjupade texter om nyutgivna böcker inom slöjd- och hantverksområdet. Innehållet är inte på något vis styrt av annat än mina tankar och åsikter om böckerna.
I senaste numret av tidningen Hemslöjd medverkar jag med ett urval vackra slöjdprodukter på sidorna Till Saken, däribland finns en pläd från den intressanta duon i WP Plaids. Redaktionen har fångat uppslaget med rubriken “Uppdatera mjukvaran” och det tycker jag är talande också för dessa produkter.
Filt i ull från WP Plaids – ett fint samarbete med färgstarkt resultat. (Foto Henrik Preutz)
Bakom WP Plaids ligger Ida Pettersson Preutz och Annika Wallén Pettersson, mor och dotter. Tillsammans gör de dessa färgstarka plädar, idén att arbeta ihop kom förra våren och i oktober släpptes den första kollektionen. De arbetar tillsammans med gemensam kärlek för hantverket, materialet är ull och plädarna stickas manuellt på stickmaskin. Monteringen sker för hand.
Plädarna är gjorda i ull i härligt stort format, vacker mönstring och förstås roligt inspirerande färger. (Foto Henrik Preutz)
Det är en fröjd att både följa kontot och se de ljuvliga plädarna växa fram – mönster och färgmatchningarna är helt i min smak, och det är också något så fint över att se samarbetet mellan duon. Smakfullt, inspirerande och så trivsamt på något sätt – precis som de plädar de skapar.
WP Plaids. (Foto @sginred)
Jag fick dessa inspirerande bilder för en tid sedan, fint eller hur? Men kolla också in instagramkontot @wool_plaid där det kommer nya alster lite nu och då.
Fina bilder ovan, tagna av Sara Guldbrandsson, @sginred.
Kolla in det här! I dagarna är det rejäl konsthantverksfest i Västra Götalandsregionen, då arrangemanget Craft Days går av stapeln. Bakom detta ligger Konsthantverkscentrum och Konstepidemin i Göteborg och under dessa dagar 6-9 maj går det att uppleva konsthantverk i en mängd olika former och situationer. Syftet är att synliggöra konsthantverket genom att gå samman med institutioner och sammanhang där verk och utövare kan mötas, visas upp och inte minst presenteras för publik.
Broscher av Benedikt Fischer, ingår i de kommande arrangemanget Craft Days, dessa visas på Galleri Four i Göteborg. (Foto Craft Days)
Förutom utställningar och vernissager kommer de närmsta dagarna också innehålla webbaserat seminarium, workshops och öppna ateljéer. Craft Days tar plats i hela Västra Götaland och involverar såväl etablerade aktörer som Röhsska museet, Textilmuseet i Borås och Rian designmuseum, som konstnärsdrivna initiativ som undersöker nya sätt att visa konsthantverk. Här är det mycket digra programmet – kolla in!
Craft Days Västra Götaland; Li Liangs verk finns att se på Konstepidemin i Göteborg. (Foto Craft Days)
Craft Days arrangeras inom samma paraply som Stockholm Craft Week (med Konsthantverkscentrum som gemensam nämnare) och satsningar som dessa på många håll i landet är verkligen välgörande och viktiga för konsthantverkets ställning och position. Och få ställen är ju så väl rustade för ett sådant här arrangemang som Västra Götalandrregionen, här finns ju så många betydelsefulla instanser att lyfta, vilket är inspirerande, och från arrangörshåll nämner man redan nu att ambitionen finns att få fortsättning på Craft Days även kommande år.
Riktigt goda nyheter! Passa på att ta del av det mycket digra programmet nu, ni som har möjlighet!
Shogo Hirata, finns att se på Frölunda kulturhus under kommande Craft Days.
Kolla in det här, och var med oss! Nästa vecka genomför BarncancerfondenWeek of Hope där privatpersoner, föreningar och företag bjuds in att arrangera aktiviteter som synliggör Barncancerfondens arbete samt bidrar till deras insamlingsarbete.
I samarbete med Fo Ko – art to gooch Barncancerfonden presenterar Gerillaslöjdsfestivalen nu Art of hope – gerillaslöjda superhjältar i kampen mot barncancer, och du kan vara med!
Projektet är kort och kärnfullt, det går ut på att klä statyer runtom i Stockholm med ögonmasker, som superhjätar bär i serier. Maskerna ska vara i textil material, du väljer själv vilket. Du väljer också hur du vill dekorera din mask. Om du dessutom vill klä statyn ännu mer går det också bra. Det viktiga är dock själva ansiktsmasken över ögonen.
Själva uppsättningen sker redan lördag 29 maj, och för att vara med kan du boka dig en staty, det gör du i det här formuläret >>
Tillsammans med Fo-Ko art to go och Barncancerfonden klär Gerillaslöjdsfestivalen in Stockholm med superhjältemasker. (Foto Fo-Ko art to go)
Du kan förstås vara med även om du inte bor i Stockholm, då skickar du antingen din mask till Gerillaslöjdsfestivalen, eller så väljer du en staty där du bor. Mejla info@gerillaslojdsfestivalen.se och berätta hur du vill göra så får du mer information.
Gerillaslöjden kommer att sitta uppe några dagar och de som fortfarande finns kvar i början av följande vecka kommer att auktioneras ut av Stockholms auktionsverk till förmån för Barncancerfonden.
Arbetet med att färdigställa det stora gerillaslöjdseventet Hjo gerillaslöjd som sker i Hjo hela sommaren är i full gång, vi börjar närma oss öppning! Så spännande det ska bli att få installera allt, och så roligt det ska bli att få visa upp allt fantastiskt vi har samlat in under dessa månader.
Som kanske bekant är vi i full färd med att hänga upp Gerillaslöjdsfestivalens stora gemensamhetsverk 1 meter mening förstås, där vi fått in en enormt stor mängd remsor – tusen tack alla ni som skickat in era bidrag! 1 meter mening består av remsor där de medverkande uttryckt en tanke, åsikt eller känsla i textil. Det övergripande temat är gemenskap och de budskap vi fått in har verkligen varierat i ämnen, så fantastiskt att få ta del av!
Vi inviger också utställningen Den handgjorda revolutionen som i stort tar sin utgångspunkt i min bok Gerillaslöjd, garngraffiti, DIY och den handgjorda revolutionen. Här har vi bjudit in utövare att göra nya verk, men vi samlar också gerillaslöjdshistoria och bjuder på dokumentation av rörelsens verk genom tiderna. En rad viktiga utövare inom fältet är inbjudna att skapa platsspecifika verk, inomhus, utomhus, på fasaden (!) i grönskan utanför. En hel del internationella röster märks också i utställningen, där vi fått låna in verk från utövare från den globala scenen – fantastiskt roligt med både bilder och verk att få räkna in.
Utställningen öppnar 18 juni och pågår hela sommaren, fram till 30 september. Givetvis finns det i riktig gerillaslöjdsanda också en open wall för dig som vill skicka in bidrag att delta i under utställningstiden. Och förstås är det ju också så att alla besökare erbjuds att göra egna bidrag till det konstant växande gemensamhetsverket 1 meter mening. Var med, gör en remsa och häng upp den på plats! (Eller skicka ett bidrag direkt till Hjo om du vill!).
Om du har möjlighet att åka till Hjo i sommar tycker jag verkligen att du ska göra det – inte bara på grund av att det är en fantastiskt fin stad, här är ju också den handgjorda revolutionen i full gång! Vi hade bråda dagar för att färdigställa det stora projktet Hjo Gerillaslöjd som vi arbetat med under året, jag, Maria Yvell och Gerillaslöjdsfestivalen. Inför öppningen åkte vi till Hjo med en bil lastad full med gerillaslöjd till den utställning vi byggde på plats, till fasaden och även förstås de många remsor som ju bildar gemensamhetsverket 1 meter mening.
Nu har vi smält intrycken en aning och även landat i hur galet fantastiskt allt var, så nu är det hög tid att visa mer och berätta om arbetet här i ett inlägg. Det är så många olika aktörer som medverkar i det här projektet, inomhus, utomhus och även bakom kulisserna. Kulturkvarteret Pedagogien är ett gemensamt hus för utställningar, bibliotek och Folkets hus mitt i Hjo, och vi fick tillgång till en av utställningssalarna, gemensamhetsytor inne i huset, innergård och ytor utanför själva huset. Dessutom har vi också tagit parken och ytor framför huset i besittning, liksom själva fasaden (!). Få som besöker Hjo lär missa att det är en massa gerillaslöjd på besök i stan. Det har verkligen varit en fröjd att samarbeta med ansvariga på plats och vi är så glada över att allt har gått att lösa, fixa och få till så som vi såg det möjligt.
En rejäl ställning, 4×5 meter konstruerades för att de virkade verken skulle kunna monteras på fasaden utan att skruvas fast. Till vänster i bild syns Maria Setzer, vår uppdragsgivare, tillika medarbetare här under våra dagar och ååh så ovärderlig i arbetet för att få till allt så bra!
Hjärtat och katten på väg upp längs fasaden på Kulturkvarteret i Hjo. Se så fint de lirar med varandra! Kvinnonätverket Hemma och Maria Yvell ligger bakom verken.
Fasaden består av två verk, här samspelar Kvinnonätverket Hemmas gemensamma hjärta med Marias mäktiga katt. Ramen är fyra meter hög och verken sattes fast med buntband på den specialkonstruerade ram som byggdes på plats åt oss. Katten och hjärtat är viktiga delar i gerillaslöjdsrörelsen, då Kvinnonätverket Hemma står för en livgivande del av rörelsen med sitt inkluderande och tydliga sätt att ta plats i det offentliga rummet. Hjärtat, som består av hopsatta dukar, sattes ursprungligen upp i Norrköping (där nätverket hör hemma) som ett sätt att inkludera och presentera nyanlända till stan. Katten som säger hej är specialgjord av Maria till detta tillfälle, den är virkad för att ta sin plats dra uppmärksamhet inte bara till sig själv utan också till virkningen, uttrycket och utställningen.
Elever vid Recycle Design – Återbruk i Eskilstuna deltar också i vårt projekt Hjo gerillaslöjd. Här finns tre interaktiva skulpturer gjorda på temat gemenskap.
Vi är också väldigt glada över att vi fick bjuda in Recycle Design – återbruk, utbildningen i Eskilstuna som tar återbruk på allvar genom att utbilda i sätt att förhålla sig till prylar som verktyg och redskap för den egna kreativiteten. Utanför Kulturkvarteret i Hjo står nu tre interaktiva skulpturer som alla har tolkningar av temat gemenskap på olika sätt och de består också endast av återanvänt material från skolan på Retuna.
Utställningen består av verk, fotografier, filmer och ljudfiler som alla visar på olika sätt att förändra världen med händerna. En hel del gemensamhetsverk är representerade också, här i förstone finns garnbollar som förstås representerar Gerillaslöjdsfestivalens tidigare projekt Fantasin till makten. Och filmen som visar hur själva överlämningen av mattan till Sveriges politiker gick till!
Utställningen inne i huset kallar vi Den handgjorda revolutionen, och den är något av en historieskrivning i kombination med en introduktion i hur gerillaslöjdsrörelsen ter sig ut idag. Här har vi haft möjlighet att bjuda in aktiva utövare från landet, några har skapat nya verk speciellt till utställningen, ytterligare andra deltar med verk som vi tyckte passar bra in i utställningens kronologi och historieskrivning. Vi visar verk från den globala craftivismscenen, både i fysisk form och genom att visa upp stora bilder på verk. En intressant aspekt av den här rörelsen är ju att verken som tillverkas oftast lever ganska korta liv fysiskt på gatan, då de placeras i offentliga rum och därmed försvinner. Att de fotograferas och postas digitalt är avgörande för att de ska få finnas kvar till eftervärlden, och därför har vi också vinnlagt oss här att få visa upp en hel del bilder från internationella utövare så väl som svenska.
Twitterfåglar broderade av Sarah Corbett, Craftivist Collective i förgrunden. Utställningsrummet i gult och rosa ger gott om energi, visst?!
Till vänster: Verk av Shannon Downey, @badasscrossstitch. Till höger: Verk av Karina Paulsson och Sarah Corbett, Craftivist Collective.
Utställningen är uppdelad i lite olika teman eller tankar där vi velat belysa några begrepp och arbetssätt, men även rikta ljus på aktualitetsstämpeln som gerillaslöjdsrörelsen har. Samhällsutvecklingen tolkas i stygn och maskor av en allt mer växande skara utövare numera och det ville vi visa upp här, bland annat genom att peka på teman som pandemin, klimatkrisen, det amerikanska presidentvalet och immigrationsfrågan. Allt representerat här av skarpa hjärnor med snabbt arbetande händer. (En av de främsta tjusningarna med den här rörelsen för egen del är att få se och uppleva så himla smarta och vassa samtidskommentarer omsatta i hantverk, kickarna det ger alltså!)
Till vänster: Lotta Sjöbergs slagkraftiga broderi som kommenterar den amerikanska valvakan 2020. Till höger: Betsy Greers affirmationsprojekt #YASVB, You Are So Very Beautiful, taggar gjorda av en rad olika görare som deltar i Betsys gemensamhetsverk.
Till vänster: Sayraphim Lothian och @ragtale. Till höger: verk från gemensam taggning av medlemmar i facebookgruppen Gerillaslöjdare Unite! (@needle_poet och @rutigt_)
Besökare kan kanske känna igen lite av formen, tankegångarna och tematiken bakom utställningen, då den faktiskt är löst baserad på min bok Gerillaslöjd – garngraffiti, DIY och den handgjorda revolutionen. Boken kom ut 2014 och är numera att se mest som en historiebeskrivning och ett startskott för begreppet gerillaslöjd, så mycket har ju hänt sedan dess! Att få göra denna utställning blev därför lite av en fortsättning för egen del, en gerillaslöjd 2.0 kanske man kan säga. Men steget från boken har rent formgivningsmässigt kunnat hållas nära tack vare att vi fått samarbeta med Lena Eklund, som är den som gjort den grafiska formen för boken. Här har hon haft ett finger med i spelet gällande utformningen av utställningsrummet samt den grafiska sättningen av text och inte minst, den så himla stiliga affischen! Lenas val av de gula och rosa väggarna ger också den energi som jag uppfattar att det här området formligen myllrar av. Även om tillvägagångssättet i tillblivelsen av verken ju är eftertänksamt och långsamt blir de färdiga uttrycken så oerhört kraftfulla, visst? Kanske är det dubbelheten i budskap och tillvägagångssätt som gör det.
Överst: Tal Fitzpatricks applikation med budskap, Your worth is not measuread by your production, skapad från Australien. Nederst: Naomi Lawrence fjäril skapad i New York av många delaktiga under temat #migrationisbeautiful. Monarkfjärilen är en symbol för immigration, då fjärilen tar sig runt världen.
Till vänster: Vi är så glada över att vi fick in två element från gatan i utställningsrummet! I vänster syns lyktstolpen som fantastiska Strikkchics skapat detta platsspecifika verk till (och Sibylla Nohrborg har gjort verket till den andra stolpen, se inläggets topp). Till höger: Social Justice Sewing Academy skapar textila applikationer tillsammans med amerikanska ungdomar i socialt utsatta områden.
En viktig tanke med utställningen var att vi ville få med historieskrivningen, men även så många vittnesmål som möjligt, så många utövare och så många historier som det bara gick. Detta ger att det finns digitala röster i utställningsrummet – dels i form av ett antal videofilmer där Sayraphim Lothian, Craftivist Collective, Yarnbombing Trivento, Social Justice Sewing Academy förklarar och visar sina ingångar i hantverksaktivismen. Dels i Gerillaslöjdspodden, där jag intervjuar en rad aktörer på den globala scenen. The Guerrilla Crafts Podcast går förstås fint att lyssna på närhelst du önskar, inte bara i utställningen! Här är en länk >>
En rejäl mängd bilder och text från själva utställningen alltså, men så har det också varit så roligt att få ägna året åt att bygga detta. Tack alla ni som är med, som har gjort verk och som vänligt lånat ut både bilder och verk till oss! Alla Hjo Gerillaslöjds delar finns att se utanför och inne i Kulturkvarteret Pedagogien i Hjo fram till 30 september.
Avslutningsvis vill jag förstås också nämna 1 meter mening ytterligare, det gemensamhetsverk som nu stolt vajar i vinden utanför Kulturkvarteret. Så fantastiskt det var att få installera också det verket – 666 stycken remsor sydde vi upp för hand under de dagar vi installerade verket. Tack alla ni som skickat in bidrag!
Det går att bidra till 1 meter mening fortfarande, gör en remsa och skicka den direkt till Hjo! Varje vecka hängs nya remsor upp, vilket gör att verket växer allteftersom det finns på plats. Att vandra genom allas våra gemensamma tankar och röster är magiskt! Ta tillfället i akt att se och vara med!
* Gör en, eller flera, remsor. Längd på remsan är 1 meter. Till det behöver du lägga till ytterligare 7 cm som vi kan använda för att hänga upp remsan med. Bredd på remsan är 5-10 cm. * Remsan ska vara i textil material, du väljer själv vilket. * Dekorera remsan med text, mönster, olika material eller vad du själv kommer på. * Skicka din remsa till adressen: Maria Setzer, Kulturkvarteret Pedagogien, Bangatan 1B, 544 30 Hjo 1 meter mening hänger i Hjo under perioden juni-september, 2021, i samband med att Kulturkvarteret i Hjo visar en utställning om Gerillaslöjd.
Eller passa på att göra en remsa på plats! Om du är i Hjo i sommar, gör remsor, kolla in allt och ta del av den handgjorda revolutionen! Inne i kulturkvarteret finns också en öppen vägg där du kan bidra med egna gerillaslöjdsverk. Passa också på att kolla in innergården där Hjo Konstskola är delaktiga i gemenskapen kring gerillaslöjden, där fylls det på med verk hela sommaren också.
Hjo älskar gerillaslöjd i sommar, men tro mig när jag säger det – jag älskar också Hjo!
Ytterligare en vecka finns möjligheten att se galet fina pappersklipp i Gamla stan i Stockholm. Det är den förstås Karin Ferner som ställer ut, även om vi är mer vana att se hennes arbeten som silversmed är denna del av hennes folkkonstgärning besläktad med det uttryck smyckena bär. I fokus står fortfarande utforskandet, lekfullheten och det maxade uttrycket. På Studio Barbara Bunke finns utställningen Sax och papper, och här är det alltså enbart pappersklippet som står i centrum.
Diadem i pappersklipp, av konstnären Karin Ferner, som med sitt folkkonstuttryck utforskar papperstekniken. Nu är hon aktuell med utställningen Sax och papper som visas på Studio Barbara Bunke till 22 maj. (Foto Karin Ferner)
Jag hade turen att vara i kontakt med Karin inför öppningen av denna utställning, jag har tyvärr inte hunnit att besöka den ännu, men fick ta del av hennes tankar om pappersklipp och sin relation till tekniken. Hon berättar bland annat så här: – Min mamma klippte pappersklipp och sålde, bland annat på en julmarknad på en hembygdsgård, när jag var liten. Så fort jag lärde mig hantera en sax började jag också klippa pappersklipp och har fortsatt sedan dess. Pappersklippning har för mig varit nästan som en ”hobby” vid sidan av silversmide och allt annat genom åren. Jag har inte visat så mycket klipp på utställning tidigare men nu känns det fint att göra en utställning med bara klipp.
Elda för kråkor, klipp av Karin Ferner.
Hus med trädgård.
Kameleontklipp.
I trädet bakom huset, pappersklipp av Karin Ferner, visas just nu på Studio Barbara Bunke i Stockholm.
Karin berättar att pappersklipp är bra på så vis att man kan klippa var som helst och när som helst och som hon säger, gå ifrån och sedan fortsätta utan att ett avbrott påverkar. Hon klipper med en liten vass sax, av broderisaxtypen. Hon har en stor samling saxar vid det här laget. – Ser jag en liten sax till salu någonstans tex. på loppis eller i en fiskeaffär, köper jag alltid i förhoppningen om att just den ska vara underbar att klippa med. På så vis har jag en samling med små saxar. Två av saxarna är mina absoluta favoriter just nu. Jag vårdar dem ömt. Sonen Johan slipar dem vassa åt mig lite då och då, så att de blir en fröjd att klippa med.
En av Karin Ferners många saxar, här med klipp av kameleonter. (Foto Karin Ferner)
Inspirationen till klippen hittar Karin på olika ställen, hon klipper sådant som hon fascineras av. Här skymtar exempelvis hus, kameleionter, råttor, skalbaggar och växter. – På en loppis köpte jag fyra delar av ” Vilda Växter i Norden” från 1949 med underbara bilder av växtdelar. Det inspirerade till en serie klipp i svart, berättar hon.
Stora ägg med pappersklipp. Karin hittar ofta inspirationen från djur och natur. (Foto Karin Ferner)
Råttklipp. Karin Ferners sinnrika och uttrycksfulla klipp inspirerar. Gå och se utställningen om du har möjlighet! (Foto Karin Ferner)
Psaligrafi, pappersklipp, skuggbild, bildklipp, silhuett och collage – det finns många benämningar på bilder av klippt eller skuret papper. Förutom tekniska skillnader i framställningssättet speglar benämningarna också bildernas konstnärliga status. Från att ha varit ett allmänt uppskattat och praktiserat hantverk har pappersklippet idag överlevt i Sverige som en vanlig förskoleverksamhet och i konstnärliga collage hos ett fåtal utövare. Orsakerna är många, men naturligtvis är vår förändrade uppskattning av materialet – papper – viktig. Från att förr ha varit värdefullt och svåråtkomligt har papper idag blivit en överflödsprodukt utan något större värde.
Rune Bondjers, om pappersklipp
Engångsring. Papperets förgänglighet lockar och fascinerar. (Foto Karin Ferner)
Begränsningarna i materialet ligger i själva papperskvaliteten. Karin berättar att hon provar sig fram, hon köper gamla liksom nya papper och provar dess beständighet och tålighet för klipp. Tillgängligheten och den låga kostnaden för papper är säkerligen lockande för en utövare, i uttrycket finns lust att prova, utveckla och arbeta sig fram tänker jag.
Karin Ferners man Rune Bondjers samlar på gamla klipp från hela världen och har stor kunskap om papperets uttryck och historia. Hans samling är en inspirationskälla säger Karin, alla dessa fina virtuosa pappersklipp från förr!
Tulpanträdet, av Karin Ferner.
Utställningen pågår som sagt fram till 22 maj, Karin Ferners pappersklipp finns i Gamla stan, på Studio Barbara Bunke. Gå och se om du kan!
Gemensamhetsverket Fantasin till maktenär tillbaka – och återigen bjuder Gerillaslöjdsfestivalen in alla som vill att skapa garnbollar tillsammans, om än i en annan form än 2018.
Att Gerillaslöjdsfestivalen väcker liv i Fantasin till makten igen beror på de osäkra politiska tider vi har, kring detta ser festivalen ett behov att få samlas. Varje garnboll blir i detta sken en symbol för våra drömmar om hur vi vill leva tillsammans.
Så här skriver vi i Gerillaslöjdsfestivalen om hur du är med i Fantasin till makten 2022 – häng med!
Hur gör jag för att delta?
Gör en garnboll, eller flera. (I valfri färg och storlek) Skriv ut en etikett, eller flera. Etiketter för utskrift finns här: – Utskrift med 1 etikett: Fantasin till makten utskrift etikett 1 – Utskrift med 8 etiketter: Fantasin till makten utskrift etikett Skriv en hälsning, en önskan eller en tanke på etiketten som utgår från temat: Hur vill vi leva tillsammans. Har du möjligt – laminera gärna lappen. Fäst lappen i din garnboll. Sätt upp garnbollen/garnbollarna utomhus där den syns. Fota garnbollen och texten på etiketten Dela på sociala medier under #fantasintillmakten
Kolla @gerillaslojdsfestivalen på Instagram och Facebook också.
Känns projektet Fantasin till makten känns bekant? Jamen visst, vi lanserade ju gemensamhetsprojektet dagen efter förra valet, där vi på samma sätt ville skapa ett forum för samtal och gemenskap. Tillsammans med gerillaslöjdare över hela landet skapade vi en garnbollsmatta som vi lämnade över till Sveriges politiker, tillsammans med röster och budskap. Mer om den manifestation och överlämningen av den 11 meter långa mattan går att läsa här! Överlämning av Fantasin till makten
Just nu visar brodösen och och illustratören Lotta Sjöberg delar av sin fantastiska produktion av broderier och virkning på Serieteket på Kulturhuset i Stockholm. Det finns få som är så samstämda med nål och tråd i sin samtid som Lotta. Hon tecknar kärnfullt, träffsäkert och snabbt sina reflektioner, oavsett papper och penna eller nål och tråd.
Absurda betraktelser blir självklara slagkraftiga (och så sjukt snygga!) kommentarer kantade med asgarv. Comic relief när den är som bäst. Och extra imponerande blir det när hennes snabba stygn blir till uttrycksfulla meningsfullheter tycker jag. Serierna har publicerats tidigare, men detta är första gången hon visar upp originalen.
Lotta Sjöberg och hennes virkade make-up, fotad av Majken Jacobsson Sjöberg. (Foto Kurbits)
Lotta ingår i vad som numera beskrivs som comic craftivism-genren där hon ofta behandlar ämnen som politik, relationer, kvinnofällan och samhällskritik, kopplat till det kvinnliga hantverket förstås.
Snabbt och oerhört välfunnet skissar Lotta Sjöberg samhällshändelser med nål och tråd. (Foto Kurbits)
På Serieteket visar hon broderade original och fotografier (tagna av Majken Jacobsson Sjöberg) i en fin blandning. Här är ett litet urval, så många fina pärlor!
Utställningen finns att se fram till 8 december, gå och se du som har möjlighet!
Följ @lotta_sjoberg på sociala medier! Här är Lotta själv avbildad av Majken Jacobsson Sjöberg. (Foto Kurbits)