Quantcast
Channel: Kurbits – din slöjdkompis i samtiden
Viewing all 192 articles
Browse latest View live

Hjälp flickor i Kenya – sy tygbindor

$
0
0

Sömmare därute har säkert kommit i kontakt med Christinas sytips, på nätet, eller kanske i på en eller annan Syfestival i landet. Bakom den populära Youtube-kanalen och sajten ligger Christina Palmqvist.

Hon är slöjdlärare sedan 20 år tillbaka och märkte tidigare att hon ägnade mycket tid åt att hjälpa folk på olika sysidor. För två år sedan drog hon därför igång sin digitala verksamhet, där hon främst gör instruktionsfilmer med beskrivningar på trixiga detaljer, förklarar grundläggande sömnadsprinciper eller bjuder på inspiration för den som vill sy mer. Nu, 170 filmer senare märker hon att behovet fortfarande är stort.
-Det är ett ökat intresse för sömnad och för att göra själv helt klart. Jag har väl aldrig varit så inne som jag är just nu, skrattar Christina.

Christina Palmqvist bland några av de 2 300 tygbindor som sömmare från hela landet skickat in. Bindorna skickas till unga flickor utanför Nairobi. (Foto Christinas sytips)

Christina Palmqvist bland några av de 2 300 tygbindor som sömmare från hela landet skickat in. Bindorna skickas till unga flickor utanför Nairobi. (Foto Christinas Sytips)

Och hon konstaterar också att behovet av just den här typen av instruktionsfilmer är stort just på grund av att så många fler idag är nyfikna på att göra själva. Som rutinerad lärare var steget inte så svårt att ta när det gäller just att instruera framför kameran.

Vad behöver folk hjälp med?
-En hel del olika förstås, men jag får frågor om overlockmaskiner som krånglar, om hur man gör snygga halsringningar, om dragkedjor och knappslåar.

Gehöret har alltså varit stort medger Christina, och hennes plattformar har växt på kort tid. Och att hon själv har den platsen att kommunicera från blev utgångspunkten i det projekt som hon sedan en tid nu driver. Hon såg ett reportage om fattiga flickor någonstans i Afrika som var tvungna att sluta gå till skolan när de kom upp i puberteten, eftersom de inte har mensskydd.
-Jag blev så berörd och kände att det borde gå att göra något åt detta. Som lärare gör det så ont i mig att inte barn ska få gå i skolan, det är en mycket viktig fråga för mig och jag vet hur stor skillnad det gör.

En mönstrad trikåsida och en vit sida med lakansväv gör att flickorna enkelt ser skillnad på bindorna. Men visst är de fina också! (Foto Christinas sytips)

En mönstrad trikåsida och en vit sida med lakansväv gör att flickorna enkelt ser skillnad på bindorna. Men visst är de fina också! (Foto Christinas Sytips)

Hon funderade och kom på att det ju kunde gå att sy tygbindor till dessa flickor.
-Jag började fråga runt på sysidor om detta och framförallt om kontakter i Afrika. Jag hittade två skolsköterskor i Göteborg som åker till Nairobi två till tre gånger per år, och tog kontakt med dem.

Skolsköterskorna arbetar i den ideella organisationen Healthy Thinking och de åker till Nairobi för att informera om hälsofrågor och även delar ut bindor till unga tjejer. Christina etablerade kontakt och började under förra hösten ta fram mönster och beskrivningar på en tygbinda för att kunna skicka med dem några prov vid nästa resa. Hon lade ut det första inlägget om projektet i november och i samma veva gjorde hon också en första film med beskrivning.
-Varje kit till flickorna innehåller åtta bindor och två par trosor i en tygpåse. Första laddningen skickade jag med sköterskorna ner i januari, då fick vi ihop över 800 (!) bindor, det blev så många fler än jag trodde!

Gensvaret bland syentusiaster runt om i landet har också sedan dess varit stort, hittills har över 2 300 (!) bindor delats ut förpackade i kit till flickorna på landsbygden utanför Nairobi.
-Det är oerhört fint att se att det engagerar så många. Extra roligt är det när det kommer paket från skolor, nu är det många elever som gör bindor i slöjden vilket är härligt att se.

Påse efter påse med färdiga bindor och kit, här på väg till Kenya för utdelning via organisationen Healty Thinking. (Foto Christinas sytips)

Påse efter påse med färdiga bindor och kit, här på väg till Kenya för utdelning via organisationen Healty Thinking. (Foto Christinas Sytips)

Allt eftersom projektet rullat på har Christina adderat fler mönster och fler filmer. Men hur gör man en tygbinda?
– Det finns nu två olika mönster, ett med och ett utan vingar. Principen är att du behöver en bit lakansväv, ett tyg som fungerar som fuktspärr, jag använder PUL (polyuretanlaminerat polyestertyg), en frotteandduk och en bit mönstrad trikå.

Kolla in den här videon om det känns klurigt att förstå hur det funkar, Christina visar och förklarar tydligt! Där klipper du till 20 x 10 centimeter långa bitar av alla delar och lägger ihop som en tårta, markerar bindans form för att sedan sy runt.

Ytterligare en sändning bindor har nu gått iväg, denna gång kunde inte sköterskorna ta med sig bindorna i resväskorna, kiten fick denna gång skickas ner med flyg. Totalt har alltså över 2 300 bindor skapats av spillbitar och engagemang runt om i landet, det är en enorm summa!
-Ja det är verkligen fantastiskt. Många berättar om att de tycker det känns så meningsfullt att kunna sy för att hjälpa. Och att det är något konkret som faktiskt gör skillnad. Dessa bindor gör att flickorna kan gå till skolan och det känns verkligen bra.

Christina får ofta frågan om varför just bindorna är ett alternativ för dessa flickor, varför inte menskopp skulle vara bättre?
-Organisationen jag samarbetar med rör sig ute på landsbygden runt Nairobi där vattentillgången är dålig. De gör bedömningen på plats att menskoppen är för svår att hålla ren och rekommenderar därför bindor till dessa flickor istället. Många av flickorna i området är också omskurna och då är inte heller menskoppen ett alternativ.

Vad händer i framtiden?
-Jag tycker att vi fortsätter å länge det finns människor som vill sy. Nästa resa är inplanerad till oktober och sen får vi se. En dröm är att få arbeta vidare med själva utbytet kring skolorna eller se om det går att göra något ytterligare projekt av detta.

Även om projektet involverat så många fler och därmed krävt en del samordning  menar Christina att det varit oerhört givande att få organisera.
-Det är fantastiskt att få känna att man kan göra skillnad. Jag är så glad över att jag har kunnat använda mina kanaler till detta och att det är så många runt om i landet som velat engagera sig.

Alla kan vara med och sy i detta projekt, med hjälp av enkla instruktioner i film och mönsterväg gör du lätt en egen binda att skicka iväg. (Foto Christinas sytips)

Alla kan vara med och sy i detta projekt, med hjälp av enkla instruktioner i film och mönsterväg gör du lätt en egen binda att skicka iväg. (Foto Christinas Sytips)

Till sist, hur gör jag för att vara med?
Titta på instruktionsfilmen.  Du kan gärna använda de spillbitar du har hemma, men se gärna till att ha ett bra vattenavstötande material (exempelvis PUL) och följ sedan mönstrets beskrivning. Bindorna packas åtta och åtta och om du vill kan du också sy en påse och trosor som ingår i det kit som varje flicka får.

Mönstren finns att ladda ner här utan vingar och  här  med vingar . När du är färdig med dina bindor, skicka dem hit: Christinas sytips, Christina Palmqvist, Parkgatan 8, 26574 Hyllinge.

Följ dina och övrigas bindor och dess väg till Kenya via Christinas kanaler, det finns gott om uppdateringar och information att läsa. På Christinas Sytips blogg finns en hel kategori som bara handlar om projektet >>

Det är ett superfint projekt  som jag hoppas många av er därute vill vara med i! Jag säger som Christina, tillsammans kan vi göra skillnad!

The post Hjälp flickor i Kenya – sy tygbindor appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.


Kurbits önskar glad sommar med grannlåt i mängder!

$
0
0

En bättre topp inför en sommarvila kanske det inte kan bli här på Kurbits? Det är en stor glädje för mig att återigen få visa arbeten av den alltigenom fantastiska Per-Åke Backman, som med sina vackra mobiler i halm alltid får mig att se slöjdens möjligheter, eviga skönhet och galna upptåg i ett.

På Matsgården utanför Rättvik finns Per-Åke Backmans halmkronor i sommar. (Foto Ingela Sannesjö)

På Matsgården utanför Rättvik finns Per-Åke Backmans halmkronor i sommar. (Foto Ingela Sannesjö)

I sommar visar han ett antal nygjorda kronor, och har du möjlighet är det till Matsgården utanför Rättvik du ska bege dig.

Här är Per-Åke själv fångad på bild, monterandes en av sina fantastiska halmkronor. (Foto Ingela Sannesjö)

Här är Per-Åke själv fångad på bild, monterandes en av sina fantastiska halmkronor. (Foto Ingela Sannesjö)

Som alltid finns det en rad tankar kring materialet Per-Åke använder, och hans funderingar kring hållbarhet och sättet vi använder och återanvänder brukar få utlopp i resonemangen kring verken. Denna gång heter utställningen Compost Art – the mobile straw exhibition, och där berättar han att titeln föregås av en scen för ett par år sedan vid en fotografering, där en situation uppstod att en krona (och Ingela Sannesjö som assisterade vid denna fotografering) blev fångad mellan de två soptunnorna.

Compost Art? Fotografen Ingela Sannesjö symboliskt fångad mellan två tunnor vid en tidigare fotografering. (Foto Lennart Edvardsson)

Compost Art? Fotografen Ingela Sannesjö symboliskt fångad mellan två tunnor vid en tidigare fotografering. (Foto Lennart Edvardsson)

– Tanken på titeln kom därifrån. Det var så vansinnigt oglamoröst det hela, men ändå så talande, där hon Ingela just befann sig mellan ”brännbart” och ”kompost”. För det är ju där lite av mitt materialval hamnar.

Per-Åkes kronor är gjorda av naturmaterial som lätt förvandlas till något annat... (Foto Lennart Edvardsson)

Per-Åkes kronor är gjorda av naturmaterial som lätt förvandlas till något annat… (Foto Lennart Edvardsson)

Nu finns alltså dessa kronor att se i sommar, och precis som vanligt är det spillmaterial, förgängligt material och sådant som egentligen kanske inte i sig är så värdefullt som Per-Åke använder och tar tillvara.

Men den magi och det tålamod som han besitter ger dessa häpnadsväckande resultat. Att se hans kronor sväva i ett utställningsrum är ren och skär lycka för en slöjdnörd, jag tycker som sagt att de förkroppsligar så mycket av vad slöjden är och står för.

Så oerhört ståtlig! Kronan New Look, model b, av er-Åke Backman. (Foto Ingela Sannesjö)

Så oerhört ståtlig! Kronan New Look, model b, av er-Åke Backman. (Foto Ingela Sannesjö)

Utställningen är med all säkerhet värd ett besök, men jag har också fått möjlighet att få visa upp bilderna, tagna av Ingela Sannesjö, också här. Och ja, som sagt, kan det bli lämpligare, att ta sommarvila på detta vackra sätt?

New blue line, model b av Per-Åke Backman. (Foto Ingela Sannesjö)

New blue line, model b av Per-Åke Backman. (Foto Ingela Sannesjö)

Jag hoppas nu att sommaren är ljuv, skön, rofylld och även fylld med massa kreativa utlopp och påfyllnader. Vi har hunnit med en tur till Hälsingland redan men kommer också att ägna sommaren åt att tågluffa i Europa, det blir en helt annan sorts påfyllning för oss i år.

Följ mig på instagram @kurbitsmedia för mer slöjd- och hantverksuppdateringar i sommar! Vi ses igen utvilade och redo för nya äventyr.

Magiska resultat med så enkla medel, såsom han skapar, Per-Åke Backman! (Foto Ingela Sannesjö)

Magiska resultat med så enkla medel, såsom han skapar, Per-Åke Backman! (Foto Ingela Sannesjö)

Bland and white, mode e. (Foto Ingela Sannesjö)

Black and white, mode e. (Foto Ingela Sannesjö)

Intrikat och så vacker! New look, model a. (Foto Ingela Sannesjö)

Intrikat och så vacker! New look, model a. (Foto Ingela Sannesjö)

A-line, model a. Halmkrona av Per-Åke Backman. (Foto Ingela Sannesjö)

A-line, model a. Halmkrona av Per-Åke Backman. (Foto Ingela Sannesjö)

New blue line, model a. Av Per-Åke Backman. (Foto Ingela Sannejsö)

New blue line, model a. Av Per-Åke Backman. (Foto Ingela Sannejsö)

New red line, model b. Av Per-Åke Backman. (Foto Ingela Sannesjö)

New red line, model b. Av Per-Åke Backman. (Foto Ingela Sannesjö)

På Matsgården utanför Rättvik finns dessa kronor att se fram till 4 augusti. Gå och se! (Foto Ingela Sannejsö)

På Matsgården utanför Rättvik finns dessa kronor att se fram till 4 augusti. Gå och se! (Foto Ingela Sannejsö)

The post Kurbits önskar glad sommar med grannlåt i mängder! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Kolla in helgens gerillaslöjdsaktion – gemensamt gör vi bäst – och mest!

$
0
0

Tillbaka i stan och i arbete igen, hurra! Efter en mycket händelserik och bra sommar är det dags för mer arbete, mer planering och mer roliga uppdrag – hej hösten! Men fullt så mycket höst i luften är det ju knappast än – i lördags sken solen varmt över oss i denna roliga gerillaslöjdsaktion exempelvis. Och kolla in detta fantastiska!  En lördag mitt i kulturfestivalens Stockholm samlas plötsligt ett trettiotal kvinnor längs Hornsgatspuckeln, alla med samma uppdrag – att ingå i den kollektiva garngraffitin som skulle upp:

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

Ett inlägg delat av Frida Arnqvist Engström (@kurbitsmedia)


Så mycket garn vi fick upp mitt i stan, se filmen ovan! Och det eftersom den isländska garnkonstnären Tinna är i Stockholm, för dig som sett Yarn- the movie är hon välbekant, där hon reste runt med sin garngraffiti och pratade med utövare runt om i världen.

Isländska Tinna Þórudóttir Þorvaldar är i stan för att spela in en ny hantverksfilm! (Foto Kurbits)

Isländska Tinna Þórudóttir Þorvaldar är i stan för att spela in en ny hantverksfilm! (Foto Kurbits)

Hon är i dagarna i Sverige då hon och det isländska produktionsteamet spelar in en uppföljare, som ska handla om handarbetstraditioner i Skandinavien. Tillsammans med Erika och Maria (från Görbart och Gerillaslöjdsfestivalen) har jag varit med och tagit emot dem här i Stockholm. I lördags klädde vi alltså in delar av räcket längs Hornsgatspuckeln med garn, som en del i ett inslag i den kommande filmen.

Många som deltog hade hörsammat efterlysningen i vår eminenta grupp Gerillaslöjdare Unite! Jag kan inte nog betona hur cool den gruppen är, kom och var med oss!

Gemensam samling och sen intog vi staketet längs Hornsgatspuckeln i lördags. Vad många vi blev! (Foto Kurbits)

Gemensam samling och sen intog vi staketet längs Hornsgatspuckeln i lördags. Vad många vi blev! (Foto Kurbits)

Tack alla ni som med så kort varsel hörsammade vår efterlysning och under de få dagarna innan själva taggningen hann sticka, virka eller sy ett bidrag! Och tack för att ni var med oss under lördagen och satte upp den med oss, så roligt och bra och fint det blev. Och vilken fin gemenskap framförallt!

Engagemanget väckte uppmärksamhet - många förbipasserande stannade upp och tittade förvånat på kvinnorna som satt och dinglade med benen längsmed puckeln. Ljuvligt! (Foto Kurbits)

Engagemanget väckte uppmärksamhet – många förbipasserande stannade upp och tittade förvånat på kvinnorna som satt längsmed puckeln. Ljuvligt! (Foto Kurbits)

Jag fick rapporter tidigare idag (måndag) om att alla arbeten sitter kvar, gå dit själv och kolla in! Här är ett axplock av bilder från denna mycket roliga och generösa dag.

 

Här är vi glada och nöjda, jag, Tinna i mitten och Maria till höger. (Foto Maria Yvell)

Här är vi glada och nöjda, jag, Tinna i mitten och Maria till höger. (Foto Maria Yvell)

The post Kolla in helgens gerillaslöjdsaktion – gemensamt gör vi bäst – och mest! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Hantverk, Formex, samtal och görande

$
0
0

Veckan har verkligen rullat på i rasande fart och inte ett enda ord från mig så som jag tänkte tidigare. Arbetet med Gerillaslöjdsfestivalens gemensamhetsprojekt #fantasintillmakten växer och det är både spännande och engerigivande att se hur den bollen verkligen är i rullning. I veckan har vi också haft vårt första Form&frukostsamtal för säsongen, jag och Stefan Nilsson fick prata vävning med fantastiskt inspirerande Gustaf Helsing i tisdags, verkligen roligt!

Tisdagens fullsatta Form&frukost på nya platsen Sven-Harrys i Stockholm såg ut så här. Jag och Stefan Nilsson i samtal med vävaren Gustaf Helsing. (Foto Sven-Harrys)

Tisdagens fullsatta Form&frukost på nya platsen Sven-Harrys i Stockholm såg ut så här. Jag och Stefan Nilsson i samtal med vävaren Gustaf Helsing. (Foto Sven-Harrys)

Jag hade tänkt att jag skulle skriva en rad eller två om Formex som ju gick av stapeln förra veckan, men jag hann verkligen inte vara där mer än en eftermiddag och hann därför inte se så mycket som jag vanligtvis brukar göra. Men helt lottlösa ska vi väl ändå inte gå ur den här situationen, eller vad säger ni? Jag tänker mig att jag ändå postar de hantverksrelaterade bilder som jag hann ta och så får ni se en glimt av Formex, ni som inte hann dit alls. Bättre än inget menar jag.

Så, goda Kurbitsläsare, det kommer att bli bättring, jag lovar! Och med det önskar jag en riktigt trevlig helg!

Li Edelkorts entréutställning gillade jag skarpt, hon kallade den Animism och berättade om hur människan och djuren är kärnan i allt levande tillsammans med naturen och att vi därför typ ska skärpa oss när det kommer till vanvården av planeten. (Min tolkning, hon uttryckte det eventuellt inte så exakt...) (Foto Kurbits)

Li Edelkoorts entréutställning gillade jag skarpt, hon kallade den Animism och berättade om hur människan och djuren är kärnan i allt levande tillsammans med naturen – och att alla material och former hör ihop – och att vi därför typ ska skärpa oss när det kommer till vanvården av planeten. (Min tolkning, hon uttryckte det eventuellt inte så exakt…) (Foto Kurbits)

Men det var fint att gå runt i de olika materialen, formerna, teknikerna. (Foto Kurbits)

Men det var fint att gå runt i de olika materialen, formerna, teknikerna. (Foto Kurbits)

Och så var det så fint ljus när jag var på plats! Animism av Li Edelkoort alltså. (Foto Kurbits)

Och så var det så fint ljus när jag var på plats! Animism av Li Edelkoort alltså. (Foto Kurbits)

Jag träffade också Julia Kalthoff, som tillverkar yxor. Hon arbetade för dagen i Täljograms monter, där de uppmanade alla besökare att tälja skedar. (Foto Kurbits)

Jag träffade också Julia Kalthoff, som tillverkar yxor. Hon arbetade för dagen i Täljograms monter, där de uppmanade alla besökare att tälja skedar. (Foto Kurbits)

Täljograms monter, där det var folk hela tiden som jag var på mässan - roligt att intresset för täljning är så stort! (Foto Kurbits)

Täljograms monter, där det var folk hela tiden som jag var på mässan – roligt att intresset för täljning är så stort! (Foto Kurbits)

Felix Wink från Täljogram visar täljgrepp för en besökare. (Foto Kurbits)

Felix Wink från Täljogram visar täljgrepp för en besökare. (Foto Kurbits)

Också Per Norén, Spångossen, var på plats i Täljograms monter för att instruera täljintresserade. (Foto Kurbits)

Också Per Norén, Spångossen, var på plats i Täljograms monter för att instruera täljintresserade. (Foto Kurbits)

Formex Formidable-nominerade svanar. (foto Kurbits)

Formex Formidable-nominerade svanar. (foto Kurbits)

Jag träffade också Pernilla Blixt som är mästare i möbelrestaurering. Hon satt i Hantverksrådets och Hemslöjdens monter för att berätta om sitt yrke och sin roll som mästare. Roligt att höra om! (Foto Kurbits)

Jag träffade också Pernilla Blixt som är mästare i möbelrestaurering. Hon satt i Hantverksrådets och Hemslöjdens monter för att berätta om sitt yrke och sin roll som mästare. Roligt att höra om! (Foto Kurbits)

Det här är ett superspännande examensarbete från Beckmans som jag såg i våras, gjort av Kaori A, hon har experimenterat med agar, en geleliknande substans som extraheras från alger och kan användas till olika saker, uppenbarligen till sådana här blomliknande formationer. Superfint! (Foto Kurbits)

Det här är ett superspännande examensarbete från Beckmans som jag såg i våras, gjort av Kaori A, hon har experimenterat med agar, en geleliknande substans som extraheras från alger och kan användas till olika saker, uppenbarligen till sådana här blomliknande formationer. Superfint! (Foto Kurbits)

Carl Larsson-gården har tagit fram nytolkningar av Karin Larssons textilier och de produkter som finns på Sundborn, många fina produkter i den kollektionen. (Foto Kurbits)

Carl Larsson-gården har tagit fram nytolkningar av Karin Larssons textilier och de produkter som finns på Sundborn, många fina produkter i den kollektionen. (Foto Kurbits)

Tovade krukor i ull från Aveva. (Foto Kurbits)

Tovade krukor i ull från Aveva. (Foto Kurbits)

The post Hantverk, Formex, samtal och görande appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

I helgen invigdes Bokstavligt slöjdat!

$
0
0

I helgen öppnade Bokstavligt slöjdat – en utställning med slöjdade ord, bokstäver och budskap på Hemslöjden i Landskrona. Vårens efterlysning från Skånes Hemslöjdsförbund gav över hundra napp, 118 personer skickade in alster där de slöjdat bokstavligt – reglerna var enkla:

Skapa något efter egen design i fri teknik och material som innehåller bokstäver, tecken, rod och meningar.

Broderi av Monica Pålsson, Karlskrona, deltagare i den pågående utställningen Bokstavligt slöjdat, på Hemslöjden i Skåne just nu. (Foto Kalle Forss)

Broderi av Monica Pålsson, Karlskrona, deltagare i den pågående utställningen Bokstavligt slöjdat, på Hemslöjden i Skåne just nu. (Foto Kalle Forss)

Nu visas de utvalda alstren i utställningen Bokstavligt slöjdat. Det är en rolig uppmaning och en intressant vinkel, då ju det bokstavliga i slöjden förvisso har en lång tradition, i och med täljda altartavlor eller broderade bonader, men kanske också fått ytterligare en dimension i nutida slöjdande med något mer samhällskommenterande tankar, åsikter och just budskap.

Broderi av Kerstin Nettleblad i Bokstavligt slöjdat just nu. (Foto Kalle Forss)

Broderi av Kerstin Nettelblad i Bokstavligt slöjdat just nu. (Foto Kalle Forss)

Vi mår bra av att säga vår mening, och idag är det allt vanligare att den meningen så att säga kommer ur händerna.

Sytt nåletui av Adrienne Görgényi, Malmö. Ingår i Bokstavligt slöjdat i Landskrona just nu. (Foto Kalle Forss)

Sytt nåletui av Adrienne Görgényi, Malmö. Ingår i Bokstavligt slöjdat i Landskrona just nu. (Foto Kalle Forss)

Täljd burk, med Landskrona vattentorn av Rolf Lindström, Lund. (Foto Kalle Forss)

Täljd burk, med Landskrona vattentorn av Rolf Lindström, Lund. (Foto Kalle Forss)

Nu finns bidragen hängda och invigda för den som vill besöka Landskrona. Fram till 19 oktober är allt på plats. Men den som är nyfiken (jag! jag!) kan hålla utkik på Hemslöjden i Skånes sajt, där ett digitalt utställningsrum inom kort kommer att öppnas upp, där alla alster kommer att visas upp.

Stickad kofta av Helga Gunnarsson, Stockholm. Finns att se i utställningen Bokstavligt slöjdat fram till 19 oktober. (Foto Kalle Forss)

Stickad kofta av Helga Gunnarsson, Stockholm. Finns att se i utställningen Bokstavligt slöjdat fram till 19 oktober. (Foto Kalle Forss)

Kerstin Nettelblad har också gjort denna finfina nåldyna till utställningen Bokstavligt slöjdat. (Foto Kalle Forss)

Kerstin Nettelblad har också gjort denna finfina nåldyna till utställningen Bokstavligt slöjdat. (Foto Kalle Forss)

Bilden i inläggets topp förställer en täljd sked av Sebastian Ungh, Malmö.

The post I helgen invigdes Bokstavligt slöjdat! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Snart dags för överlämning av #fantasintillmakten – kom och var med!

$
0
0

På väg in i en mycket spännande vecka, på torsdag är det dags att lämna över den alldeles fantastiska garnbollsmattan, vi i Gerillaslöjdsfestivalen lämnar ifrån oss projektet Fantasin till makten till Sveriges politiker nu. Det känns magiskt och mycket mäktigt. Det är ju något vi arbetat med under ett års tid, så att få komma så här nära nu är stort.

11 meter matta! Tack alla ni som bidragit med bollar, ni är fantastiska. (Foto Kurbits)

Häromdagen mätte vi mattan – den innehåller inte bara 3 068 bollar och 1 760 medföljande önskningar – den är också elva meter lång! 11 meter matta har vi gjort tillsammans! Det är fasenimej något som är värt att både uppmärksamma och fira.

Kom och var med oss på torsdag 26 september. Då äger vår manifestation rum, vi ses på Mynttorget 16.00. Mer info här! Vi har ett antal politiker som tackat ja och 16.45 är de välkomna att ta emot mattan. Stötta projektet genom att finnas på plats, kom och beskåda den vansinnigt vackra mattan och berörs av alla de händer som varit med och gjort detta möjligt. På plats kommer också ett smakprov ges av det fantastiska ljudkonstverk som håller på att skapas, tillhörandes mattan.

Kolla in och sprid gärna vårt event –> https://www.facebook.com/events/954118181600327/

Vi vill såklart att så många som möjligt får chansen att både se mattan och träffa politikerna som kommer att vara på plats.

The post Snart dags för överlämning av #fantasintillmakten – kom och var med! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Årets förnyare 2019 utsedd!

$
0
0

Det är riktigt roligt att vi för andra året nu arbetat med Föreningen för Svensk Hemslöjds stipendium Årets förnyare. Jag är ju engagerad i föreningens styrelse sedan ett antal år tillbaka och det är i den rollen som vårt, jag och min styrelsekollega Åsa Kax, arbete sker – att få utlysa, samla in, kontakta och samtala med en rad framtida slöjdare, konsthantverkare och hantverkare är en fröjd.  Även i år fick vi in så många begåvade ansökningar att styrelsen hade en svår uppgift att utse en vinnare.

Jennie Jakobssons vansinnigt vackra jacka i spetssöm och ull, gjord med sån elegans och sådan finess. Skalan och strukturen är hennes egen, tekniken är gammal som gatan. Kombinationen är en vinnare. (Foto Joel Nilsson)

Jennie Jakobssons vansinnigt vackra jacka i spetssöm och ull, gjord med sån elegans och sådan finess. Skalan och strukturen är hennes egen, tekniken är gammal som gatan. Kombinationen är en vinnare. (Foto Joel Nilsson)

Årets förnyare 2019 heter Jennie Jakobsson, och hon får utmärkelsen för sin fantastiskt spännande arbete med att uppmärksamma spetssömmen. Hon har gjort en jacka i tovad lammull, och använt sig av den speciella och tidskrävande tekniken där man först fäster fast konturer av mönstret i ett bottentyg, i detta fall har Jennie också tovat bitarna i ull först, och sen fäst samman alla bitar med stygn. På så vis bildas mönster och helhet, och bakgrunden sprättas sedan bort.

Det är så oerhört vackert i sin egen konstruktion, men arbetet är också spännande då skalan i tekniken är mycket större, samt också materialet, ullen,  är annat än kanske gängse. Detta är ett arbete jag såg i sin process på HV Skola i våras, där Jennie utexaminerades, se mitt inlägg här -> 

Jackan kallar Jennie för Margot & Margot. (Foto Joel Nilsson)

Jackan kallar Jennie för Margot & Margot. (Foto Joel Nilsson)

Vår motivering för att göra Jennie till årets förnyare lyder så här:

Spetssömmens “stygn i luften” blir i Jennie Jakobssons tappning vackra delar i en mycket elegant helhet. Med sin jacka i tovad lammull har hon utforskat och förnyat materialen. Det är ett hantverksskickligt experiment med ull, skala, komposition och stygn. Själv kallar hon det sheep and chic, vi vill kalla det Couture Craft. Med jackan Margot & Margot blir Jennie Jakobsson Årets förnyare 2019.

Läs mer om Jennies tankar om arbetet och utnämningen på föreningens nya blogg, här! 

Jennie Jakobsson är Föreningen för Svensk Hemslöjds stipendiat Årets förnyare 2019. (Foto Joel Nilsson)

Jennie Jakobsson är Föreningen för Svensk Hemslöjds stipendiat Årets förnyare 2019. (Foto Joel Nilsson)

Stipendieutdelningen sker i vår butik Svensk Hemslöjd, torsdag 10 oktober, 18.00. Då är Jennie där och pratar med oss om sitt arbete och det finns då också möjlighet att se hennes fantastiska jacka. I stipendiet ingår inte bara 5 000 kronor, även en utställningsplats och ett mentorskap från styrelsen finns med i potten. I och med utdelningen öppnar också utställningen i butiken.

Där ingår även våra två hedersomnämnanden och butikens val. För det är svårt att inte uppmärksamma fler vid ett stipendieförfarande. Föreningen väljer därmed att i år dela ut två hedersomnämnanden, till yxmakare Julia Kalthoff och till täljaren Per Norén.

Julia Kalthoff får ett hedersomnämnande för sin täljyxa. (Foto Julia Kalthoff)

Julia Kalthoff får ett hedersomnämnande för sin täljyxa. (Foto Julia Kalthoff)

Julia får sitt omnämnande på grund av den möjliggörare hon är:

Som yxmakare är Julia Kalthoff en möjliggörare för samtida slöjdare. Hon arbetar i en hantverkstradition och har fördjupat sig i yxans funktion, resultatet är en nätt och snygg täljyxa som vi anser driver slöjdandet framåt. För detta arbete får hon vårt hedersomnämnande.

Julia är en kraft och en så intressant aktör på slöjdscenen tycker jag, där hon med så mycket ambition skapar sina täljyxor. Jag hade nöjet att träffa henne på Formex i augusti, där hon med pedagogens tålamod och slöjdarens entusiasm visade alla som ville veta mer om hennes hantverk.

En mycket god ambassadör för hantverket är hon, tillika en möjliggörare, Julia Kalthoff som alltså är yxmakare. (Foto Julia Kalthoff)

En mycket god ambassadör för hantverket är hon, tillika en möjliggörare, Julia Kalthoff som alltså är yxmakare. (Foto Julia Kalthoff)

Och Per Norén, som trogna Kurbitsläsare känner igen från tidigare inlägg här och kanske också från instagram som Spångossen, med sina fantastiska krympburkar och slevar, är uppmärksammad både med ett hedersomnämnande och som butikens val:

Med skickliga händer och poetiskt hjärta fångar Per Norén träets själ i burkar och slevar. Med en vilja att dela med sig och engagerat sprida slöjdandets förträfflighet får Per Norén ett hedersomnämnande. Och för sin talang och förmåga att tälja alster som väcker förundran och habegär blir hans krympburk också Butikens val.

Ja, och detta är förstås den alltigenom fantastiska Per Noréns verk. Med så fint förhållningssätt till slöjden i stort och med handaskicklighet som få när det kommer till dessa krymburkar exempelvis. (Foto Spångossen)

Ja, och detta är förstås den alltigenom fantastiska Per Noréns verk. Med så fint förhållningssätt till slöjden i stort och med handaskicklighet som få när det kommer till dessa krymburkar exempelvis. (Foto Spångossen)

Både Julias och Pers alster ingår också i den utställning som vi visar i samband med stipendieutdelningen. Och de båda medverkar också under kvällen, så kom och var med oss! Vill du läsa mer om Föreningen för Svensk Hemslöjd – och kanske bli medlem? Mer info här! 

The post Årets förnyare 2019 utsedd! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Svensk textils glansdagar i diger bok om tryckta tyger

$
0
0

Den här boken, Tryckta tyger för alla tillfällen, är verkligen en fröjd att ta fram – inte bara till påsk eller jul, utan faktiskt precis så som titeln anger; vid alla tillfällen. Författarna Anna Lindqvist och Marie Odenbring Widmark ligger sedan tidigare bakom den mycket ambitiösa och vackra boken Tryckt till jul (kom ut 2014).

Jag har skrivit om den tidigare och återkommer varje jul till den, då den ju bevarar och berättar om de textilier som vi traditionellt vill ha kring oss i juletid, men också berättar om de konstnärer som ligger bakom motiven. En riktig pärla!

Hönor till påskbordet! Linneduk av Ingrid Bjernefors Dahlman. Ur boken Tryckta tyger till alla tillfällen, där bilderna är tagna av Jan Berg på Textilmuseet, här liksom alla bilder i inlägget, avfotade av mig.

Den boken blev förståeligt så populär och uppskattad att författarna återigen tillsammans med Carlssons förlag givit ut en till bok med tema tryckta tyger. Nu med resten av årets högtider alltså. Och eftersom vi idag firar annandag påsk illustreras inlägget med ett antal påsktextilier förstås.

Tabletter av Sten Hultberg till vänster längst upp, följt av mönster ritat av Monica Sampe numera Backström, 1962. Följt av påsktabletter av Brit Bredström, höns ritade av Ulla Ericson Åström, längst ner lila tablett av Jerry Roupe. Sista bilden till höger äggvärmare av Maud Fredin Fredholm. Alla i bättre skick i bokens original, här avfotade av mig.

Tryckta tyger för alla tillfällen har fokus på åren 1940–1960, den period som ju ofta beskrivs som svensk textils glansdagar, då utövarna var många och nytänkandet kring material och kvalitet var hög. Intresset och användningsområdet för dessa textilier var även det något som spelade in för den uppsjö som producerades. Författarna som båda är kunniga kulturhistoriker har precis som tidigare ägnat tid och möda åt efterforskningar i textiliernas historia, och bjuder på flödande kunskap och kuriosa om textilarv, enskilda konstnärer och inte minst skedet i svensk textilhistoria som möjliggjort detta arv.

Allmogerand, skiss av Einar Ljungberg, Ljungbergs arkiv.

Även om det alltså är visst överslag på påsktextilier i just detta inlägg är inte heller årets högtider något som författarna stannar vid – här finns förstås tryckta textilier i fastetid och till Valentin, tryckt för sommar, skördetider, kräftor och svampskogen – allt i ett och samma kapitel.

Skissen Islossning av Thea Tanner blev till tyg för Eric Ewers AB 1951. Skisserna finns idag i Ljungbergs arkiv då Eric Ewers tryckte sina tyger hos Ljungbergs.

Men bokens förtjänster är fler, då det också finns historiekunskap om svenska textilföretag och hur designen kommer i centrum. Författarna har intervjuat formgivare och deras släktingar, samt fördjupat sig i olika arkiv,, och därmed heter också efterföljande kapitel heter saker som Tryckt för den modemedvetna, Tryckt för reklam och souvenirjägare, Tryckt för det offentliga och sist, Tryckt med inspiration från förr.

Ur kapitlet Tryckt med inspiration från förr, här äldre kattuntryck. Den övre, skiss av Johan Lindström och den nedre, skiss till Delsbo av Norah Johansson, 1961. Ur Ljungbergs arkiv och Berghems Väveri AB.

Anna Lindqvist och Marie Odenbring Widmark skriver så här i bokens inledning:

Vi vill nu med Tryckta tyger för alla tillfällen, fortsätta berättelsen om de tryckta textilierna, om deras mönsterskapare och tillverkar och utveckla beskrivningen av de många användningsområden textilierna haft utöver julfirandet. Vi vill fortsätta att lufta fram alla dessa framstående och välutbildade formgivare, som oftast är kvinnor, osch sprida kusnakp om det rika moderna textila kulturarvet.

Och detta är helt klart precis vad de gör boken igenom. Tryckta tyger för alla tillfällen är dessutom mycket generöst illustrerad med gott och inspiration för den som vill bläddra, läsa, titta, känna igen och fördjupa sig, om vartannat.

Boken behandlar Linnelinjen, begreppet som Almedahls introducerade 1955 tillsammans med Astrid Sampe på NK; idén var att förnya det traditionella sortimentet i linneskåpet – bort med det vita, in med det mönstrade, alltså. Här ett urval kökshanddukar i Almedahls kollektion.
Tryckta tyger för alla tillfällen, boken är utgiven av Carlssons förlag och finns exempelvis att köpa på Bokus.

***

I det här inlägget finns det en länk till Bokus som rekommenderat inköpsställe av boken. Detta ingår i ett samarbete med Kurbits och det möjliggör att jag kan skriva fördjupade texter om nyutgivna böcker inom slöjd- och hantverksområdet. Innehållet är inte på något vis styrt av annat än mina tankar och åsikter om böckerna.

The post Svensk textils glansdagar i diger bok om tryckta tyger appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.


Välkommen till Förklädesfabriken – kom och var med!

$
0
0

Den här veckan har varit en annorlunda en, då jag precis avslutat mitt tredje pass i Förklädesfabriken i Farsta. Tillsammans med en mängd engagerade volontärer har jag gjort förkläden i plast till vården i regionen. Med ytterst enkla medel har vi tillverkat skyddskläder för äldreboenden och vårdinstanser utanför sjukhusen att använda. Och oj vad det har känts bra.

Förklädena skärs ut enligt en färdig mall. (Foto Kurbits)

Jag tror vi är många som har samma gnagande oro, samma känsla av otillräcklighet och en längtan att liksom bara “få göra något!”. Här är det fullt möjligt. Igår under det fyratimmarspass jag deltog i gjorde vi 423 förkläden från grunden. Vi utgår från målarplast på rullar som vi skär till i längder, viker om och lägger en mall på för att skära ut.

Sen svetsar vi ihop ärmarna (nå smälter ihop med värmepistol om ni nödvändigt ska veta, det är bara mycket coolare att tänka på det som svetsning) och viker ihop hela alltet i en zippåse. Häpp!

Armarna svetsas (värms) ihop med hjälp av en värmepistol, det långärmade förklädet har endast två sömmar som behöver fästas ihop. Smart! (Foto Kurbits)
Produktionen sker enligt löpande band-principen och det finns alltid någon som hjälper dig in i varje steg. (Foto Kurbits)

Med en snillrik konstruktion framtagen av skapare bakom Blivande och Stockholm Makerspace går det alltså att skapa något tillsammans med övriga – och! – faktiskt göra skillnad.

Ganska raskt blir det en hög färdiga förkläden. Beroende på hur många vi är på passet förstås… (Foto Kurbits)
Jobbet avslutas med att förklädet viks ihop och stoppas i en zippåse. Voilà! (Foto Kurbits)

Förklädesfabriken Farsta är ett ideellt intiativ som drivs ihop med Blivande och Stockholm Makerspace och andra gräsrotsinitiativ.

Kom och var med du också! Det är enkelt att bli volontär – gå med i facebookgruppen Volontärgrupp Förklädesfabriken och skriv upp dig på ett pass, dagtid 10-14 eller 14-18, allt eftersom växer också helgpass (samma tider) och även kvällspass nu fram. Du bokar upp dig i en doodle och sen är det bara att ta sig till Farsta.

Vi jobbar alla i förkläden, handskar och visir – det ger en liten förståelse för hur de som kämpar inom vården har det just nu, vilken fantastisk insats de gör! (Foto Kurbits)

Här blir du mottagen och välkomnad med öppna armar, samt snabbt insatt i arbetet. Fyra moment senare har du bemästrat konsten och kan titulera dig förklädeskonstruktör utan större problem!

Bland arrangörerna och de volontärer som jag pratat med på golvet är många verksamma inom kultursektorn – och föga förvånande är kanske det, vi är många som fått en förändrad tillvaro. Men det gör också att vi idag fick oss den här fina underhållningen till godo!

Högklassig underhållning på dagens pass!
Lite svettigt är det allt i visir, handskar och förkläde, men framförallt är det väldigt värdefullt för den inre friden. Och för den gnagande oron som säger “det borde ju gå att göra något för att hjälpa till” – här är det fullt möjligt. Kom och var med! (Foto Kurbits)

The post Välkommen till Förklädesfabriken – kom och var med! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Ny bok lär dig väva

$
0
0

“Första projektet vi ska väva är en handduk i oliksidig kypert med bommull i både varp och inslag”. Redan på sidan 15 i den nya boken Att väva från Natur och Kultur kastas vi in i ett handfast görande, och oj vad jag gillar det! Det är en bra metod och även en mycket smart sådan. Få saker är väl så mytomspunna som vävning tänker jag, och vad är bättre än att bara kasta sig rakt in i det?

Handfasta formler för hur vi räknar trådantal och varplängd, samt hur det går till när vi varpar, drar på och solvar, skedar och till sist väver. Momenten fram till färdig handduk (häpp!) ger inte bara den som är hugad att sätta igång att väva möjlighet att göra så. Även för oss mer försiktiga, långsamt ivriga själar finns här möjlighet att se och läsa på moment för moment. Mycket pedagogiskt och mycket tryggt.

Gör en egen handduk! (Foto ur boken, de vackra bilderna i Att väva är tagna av Campher-Larsson & Ankarfyr)

Jag tror alltså att det finns vinst i det tillvägagångssättet i en vävbok av idag, och lyckosamt nog är det också det sätt som jag tror kommer helt naturligt för bokens författare, Arianna Funk och Miriam Parkman. Deras brinn finns i att dela med sig, deras engagemang i att få oss att förstå hur mycket möjligheter deras hantverk besitter, samt att också vi kan ha det riktigt roligt tillsammans med en vävstol. Det hade inte blivit lika bra utan denna varsamma och gemensamma hand som ledsagar läsaren rakt igenom boken. Att det också är två röster, två vävare, två författare är fint.

Ryadyna, ytterligare ett projekt ur boken Att väva. (Foto Camper-Larsson & Ankarfyr

Och vad är det då boken består i? Jo, här finns inte mindre än 16 projekt att göra själv; väva metervara, kuddar, matta, ryamatta, flossamatta, tvättlapp, badhandduk, sjal – det är vackra vardagsnära projekt med stort användningsområde och wow-faktor. Att väva sina egna handdukar torde väl vara något av det mäktigaste man kan göra? Författarna går igenom olika projekt, utifrån sina egna smaker och fallenheter. Det är en extra fin detalj – att dessa två handvävare sinsemellan är så olika i uttryck gör ju att bokens bredd blir dubbel. Vi får mer pang (väv) för pengarna helt enkelt.

Garn du gärna vill ha till en axelsjal kanske? Ur Att väva med många förslag på saker du kan väva själv. (Foto Ur boken/Campher-Larsson&Ankarfyr)

Men det är också en bok för mer stillsam bläddring och för dig som kanske redan är vävkunnig och vill boosta lite inspiration med hjälp av skissövningar, färglära och konstnärliga improvisationer. Bokens bild och form hjälper också till för att maxa känslan av samtid och inspiration. Formen är gjord av Gustav Skoogh och Mikael Hultman och för fotot står Campher-Larsson och Ankarfyr och de hjälper till att få boken att kännas modern. Jag tänker att det är en viktig detalj när det kommer till just vävlitteratur; Att väva är en bok tillägnad de vävare eller blivande vävare som är aktiva idag.

Också hur du får till exakt rätt nyans, precis så som du vill ha det ingår i konceptet kring att lyckas med din vävning. Varför väva i fula färger? (Foto ur boken)

Eventuellt är det nu någon röst därute som ändå vill få det till att vävning, det var väl ändå något man gjorde förritin? Förvisso är det ju ett mycket traditionstyngt hantverk – men nä. Glädjande nog kan jag då säga att intresset för vävning ökar konstant, det har varit mer och större intresse för vad vi kan åstadkomma med varp och inslag under lång tid. Detta beror dels på det stundande världsläget, att det ju pratas mer om att göra själv och att faktiskt kunna och vilja ta kontroll över större delen av produktionskedjan är ju en riktigt mäktig superkraft som fler faktiskt ser tjusningen i att bemästra. Att väva sitt tyg och sen sy sina kläder är en sport som många fler idag än på länge tränar sig i. Dels på den nya generation vävare som tar ut riktningen med riktigt tydliga steg.

Bokens författare. Miriam Parkman till vänster och Arianna Funk till höger. (Foto Camper-Larsson&Ankarfyr)

Men inget kommer ju ur tomma intet, och goda förebilder behövs. Grundarbetet kring vävningen har varit digert de senaste åren, flera samtida formstarka utövare har gått i bräschen, jag tänker exempelvis på Åsa Pärson och bildandet av Svenska Vävakademin med sina starka styrelsemedlemmar, Tina Ignell (och Vävmagasinet) Amica Sundström, Tina Ignell, Marie Ekstedt Bjersing, Frida Lindberg, Josefin Gäfvert och Linnea Blomgren som alla i sina ordinarie verksamheter arbetar med och för vävningen. Och förstås också bildandet av Studio Supersju, där denna boks författare är medlemmar. Samt det intresse som också Vävmässan lockat till sig de senaste genomförda åren. Utbildningarna på HV, Sätergläntan, HDK och Konstfack har också genererat en rad starka vävstjärnor de senaste åren.

Att fler fått upp ögonen för vävning är alltså ett faktum, och genom denna mycket ambitiösa och väl genomförda satsning i bokform tror jag att ännu fler kommer att hitta till hantverket.

Att väva är en mycket inspirerande bok om en teknik som vi alla har en relation till på något vis. Boken bjuder på fakta och kunskap om hur vi kommer igång, men även för oss som kanske är ännu mer nyfikna på tanken på att kunna väva får vårt lystmäte tillgodosett.

Det är också en bok som visar upp vävningens många moment, och därmed också ger förklaring till och kanske också insikt i en annan viktig detalj – hur svårt det är att väva, och hur mycket arbete som krävs för att bli riktigt bra. Jag tycker också att det ska räknas in i hantverksboksutgivningens förtjänst, att sprida en förståelse för hur mycket kraft, övning och tid som det faktiskt tar att bemästra ett hantverk till fullo.

Genom två mycket drivna konstnärskap ger läsningen av Att väva också en riktigt fin uppfattning om hur det är att vara handvävare och konstnär inom ett textilt fält idag där förförståelsen för naturmaterial, sätt att färga och skapa sina egna material, värnandet om det lokalt producerade och respekten för att hantverket får ta tid är en av de finaste gåvor vi har. Att det dessutom är två textilkonstnärer precis i början av sina yrkeskarriärer är också gott att se. Här kommer det att hända mycket också i framtiden.

***

I det här inlägget finns det en länk till Bokus som rekommenderat inköpsställe av boken. Detta ingår i ett samarbete med Kurbits och det möjliggör att jag kan skriva fördjupade texter om nyutgivna böcker inom slöjd- och hantverksområdet. Innehållet är inte på något vis styrt av annat än mina tankar och åsikter om böckerna.

The post Ny bok lär dig väva appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Ny bok: Ändra av Katarina Brieditis och Katarina Evans

$
0
0

I Hemslöjdens förlags teknikhäften finns nu inte mindre än tre böcker på temat förändra det du har, spar och gör om. Konstnärerna och formgivarna Katarina Brieditis och Katarina Evans är författarna bakom de tre häftena, och precis nyligen kom delen Ändra ut.

Har du kläder i garderoben som inte använts på över ett år är det dags att fundera på vad det beror på. Är det färgen? Formen eller snittet? Känns plagget omodernt eller är storleken fel? När du kommit underfund med svaret har hittat en ingång till att börja Ändra!

Inspirationen är ofta något som tryter när det kommer till vad det går att göra med det där som man inte genast får feeling för i garderoben. Känslan av att inte få till det så som man önskar kanske också finns med, eller att fantasin inte räcker till när det kommer till mönster eller kreationer.

Teknikhäftet Ändra innehåller olika sätt att ändra dina kläder, av Katarina Brieditis och Katarina Evans. (Foto Karin Björkquist)

Det är något som författarna här tar hand om, då fokuset är att ge handfasta tips på områden som faktiskt går att ändra – här får du hjälp med kilar för rymligare byxor, förläning av ben, vad du kan göra med gamla jeans och skjortor och till och med hur du syr dig en egen skjortklänning.

I boken Ändra är det kanske sammansättningen av idéerna som är det värdefulla, att se det material och den mix av form, mönster och färg som författarna använder i sina projekt. Det blir snyggt, det känns kreativt och uppdaterat. Återbruket känns samtida och häftet är väl sammanhållet idémässigt. Smarta lösningar i kombination med snygga material ger lust att själv prova på.

Sy din egen spetstunika, allt enligt boken Ändra. (Foto Karin Björkquist)

Även stygn, knutar, applikationer och tekniker behandlas här, att ändra medelst paljetter, olika stygn och vikningar är också en ändring!

Hela serien Lappa, Laga och Ändra är att rekommendera då dess pedagogiska upplägg och generösa idéer är smarta, lättillgängliga och känns med sina tydliga steg-för-steg beskrivningar som en bra vän att hålla i handen när det är dags att förändra eller ge nytt liv till plagg därhemma.

Ur boken Ändra; måla med tråd! (Foto Karin Björkquist)

Katarina Brieditis och Katarina Evans gemensamma arbete har ju en stor verkshöjd vad gäller just kreativitet och konstnärlighet, att få ta del av deras uppfinningsrikedom och smarta upplägg är en stor behållning alla teknikhäften igenom. Att duon lägger krut på detta lyfter och uppvärderar med all säkerhet mångas syn på denna av traditionen “tråkiga” syssla – det är svårt att se på plaggen i garderoben på samma sätt nu.

Detta är det tredje inlägget jag skrivit om denna serie, de två förra hittar du här (Lappa) och här (Laga). Och kolla in detta spännande, en intervju med författarna, från Hemslöjdens förlag, där de berättar mer om sina böcker.

***

I det här inlägget finns det en länk till Bokus som rekommenderat inköpsställe av boken. Detta ingår i ett samarbete med Kurbits och det möjliggör att jag kan skriva fördjupade texter om nyutgivna böcker inom slöjd- och hantverksområdet. Innehållet är inte på något vis styrt av annat än mina tankar och åsikter om böckerna.

The post Ny bok: Ändra av Katarina Brieditis och Katarina Evans appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Examensutställning 2020 – på nya sätt

$
0
0

Hur är det nu med examensutställningar, frågar sig orolig vän av ordning. Med tanke på rådande omständigheter och rekommendationer har utbildningsinstanserna i landet valt att lösa detta på lite olika vis. Här har jag letat reda på och sammanställt de utställningar, samtal och visningar som jag hittat – det mesta i digital form. En riktigt bra sak med denna lösning är ju förstås att vi alla kan titta och ta del av det, oavsett var vi är. Så, varsågoda här är årets kavalkad av examensutställningar, alla tillgängliga för er!

Har du någon utställning som hör hemma i denna lista? Vi gör som vanligt, hör av dig så uppdaterar jag! (frida@kurbits.nu)

  • Beckmans har sänt live under maj månad, då studenterna har presenterat lite av sina arbeten, det finns också en webb där projekten presenteras >>
  • Och för själva liveupplevelsen har Beckmans också skjutit fram sin utställning, då det är troligt att det går att se examensprojekten i augusti >>
  • Gotlands folkhögskolas textillinje har en sevärd digital utställning, där studenterna tittat tillbaka till 1920 och gjort kopplingar till idag i utställningen Tjugo 2.0, se här >>
  • Leksands folkhögskolas olika grenar har samsats i sin examensutställning under den fina titeln Av hjärtats lust, inifrån och ut, kolla in! >>
  • Konstfack håller ett digitalt vernissage 5 juni, där projekt presenteras och öppningen högtidlighålls. Dock går det redan nu att ta del av en hel del spännande material från studenterna, se hemsidan >>
  • Slöjd hantverk och formgivning vid Linköpings universitet invigde sin utställning digitalt tidigare i maj, se både verk och fin video här >>
  • Också Malmstens vid Linköpings universitet har en examensutställning, både digitalt och fysiskt, fiffigt nog är lokalerna på Lidingö väl utrustade med stora fönster, så där kan man se verken utifrån – mer info här! >>
Den fina affischen i inläggets topp ser ut så här i sin helhet. Och den illustrerar Slöjd, formgivning och hantverk vid Linköpings universitet, här: https://examen2020.slojdhantverkformgivning.se/

The post Examensutställning 2020 – på nya sätt appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Brodera retro i sommar!

$
0
0

Med sommarvärmen kommer eventuellt inte extra broderitimmar dagtid, men oj vad jag ser fram emot ljusa svala kvällar där det med all säkerhet kommer att bli en hel del broderat för egen del i sommar. Kanske är det också så att det blir något med inspiration från denna bok – Brodera retro!

Granatäpple, med inspiration från dekoren på porslinet Eden formgivet av Sigrid Richter. Här omformat till ett broderi med applikationer på ylle av Carina Olsson. Ur boken Brodera Retro. (Foto Jenny Berge Svensk Hemslöjd)

Och gissningsvis är jag inte ensam – oj vilken praktfull inspirationspärla hon gjort här, Carina Olsson, och vilken bra idé! Brodera retro är något så genialt som en tolkning av retromönster som vi har omkring oss, på porslin och textiltryck exempelvis, översatt i stygn på ylle. Smart eller hur?!

Knappar att lattja med, så fina som smågodis och ett avgränsat projekt för en kväll när du har en stund över. Briljant! Ur boken Brodera Retro av Carina Olsson. (Foto Thomas Harrysson)

Det är Hemslöjdes förlag som ligger bakom detta teknikhäfte, och den broderiintresserade vet ju säkerligen att Carina Olsson ju gjort en massa andra spännande böcker i ämnet broderi, bland annat stod hon ju för förra årets fluga, då vi var många som gick loss på bottensömmar, eller hur? Se här>>

Brodera retro har samma upplägg som övriga häften – här är det själva tekniken eller utövandet som står i fokus, med en kort introduktion till området av författaren. Här handlar det främst om hur Carina Olsson går igång på just färgställningar, former och textilier från 1950- och 1960-talet och velat skapa broderier i retrostil, inspirerad av eran.

Bokens projekt blandar broderi och applikation och Carina broderar på ylle, kläde eller vadmal. Också tekniken skarvsöm är representerad, se vilken vacker kudde det blev av en skiss från Upplandsmuseet:

Kudde Solros, en skiss från 1950 av Ingrid Skerfe-Nilsson blev i Carina Olssons tappning en kudde i skarvsöm. (Foto Thomas Harrysson)

Det är lustfyllt, informativt och pedagogiskt upplagt, boken berättar om bakgrunden till varje mönster eller projekt. Carina Olsson har vinnlagt sig om att ligga nära i originalen, och det är nog det som gör det lite extra roligt – att se hur formen från Stig Lindbergs prunus elegant blir en knapp eller ett halsband är roligt och lite magiskt. Eller hur Lillemor Mannerheims solroskopp för Gefle Porslinsfabrik från 1957 ser ut i applikation:

Bilden är tagen tidigare i vår då boken hade release på Svensk Hemslöjd. Då skyltades Carina Olssons arbete upp tillsammans med några av originalföremålen. (Foto Jenny Berge Svensk Hemslöjd)

Låt broderilusten ta över i sommar – här är det lätt att hitta inspiration! Carina Olsson är ju superrutinerad som både författare och pedagog, hon är också van kursledare och har stor koll på folklig slöjd, material och tekniker. Det är en fröjd att följa hennes formspråk och gärning. Gör så du med!

I boken blir detta mönster till en väska, Tulpan är ursprungligen ett ryamönster av Ingrid Skerfe-Nilsson, formgiven på 1940-talet. (Foto Jenny Berge Svensk Hemslöjd)

Här finns också en film från boksläppet tidigare i vår, där Carina berättar för Jenny Berge på Svensk Hemslöjd om boken och sitt arbete:

******
I det här inlägget finns det en länk till Bokus som rekommenderat inköpsställe av boken. Detta ingår i ett samarbete med Kurbits och det möjliggör att jag kan skriva fördjupade texter om nyutgivna böcker inom slöjd- och hantverksområdet. Innehållet är inte på något vis styrt av annat än mina tankar och åsikter om böckerna.

The post Brodera retro i sommar! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Prål, prakt och smycken i ny utställning med Karin Ferner

$
0
0

Vad fort det gick att vänja sig vid nya sätt att dela information och inte minst ta del av saker utan att vara på plats! Även om jag verkligen hade önskat mig till Landskrona och Hemslöjden i Skåne i lördags, är jag glad över att det där hölls digissage på Karin Ferners öppning av utställning Prål, prakt och smycken – och att det därför gör att vi kan vara med på distans. Kolla in!

“En sval blommande ”Sommarkrage”. Sådan man tänker sig sommaren på vintern”, från utställningen Prål, prakt och smycken av Karin Ferner som hade öppning på Hemslöjden i Skåne i lördags. (Foto Karin Ferner)

Jag har fått glädjen att kommunicera med Karin via mejl under våren, då hon arbetat med att sammanställa utställningen. Det är en fröjd som alltid att ta del av hennes tankar om sina utställningar, och tidigt konstaterade hon följande:
– Prål, prakt och smycken, i en anda av återbruk är titeln på sommarutställningen. Det är roligt att ställa ut, men i år är allt så annorlunda så den största glädjen har blivit att utställningen överhuvudtaget blir av.

Hon har som hon beskriver det “fjärrstyrt” utställningen och byggandet av utställningen tillsammans med ansvariga i på hemslöjden i Landskrona. Detta är Karins andra utställning tillsammans med Hemslöjden i Skåne, hösten 2018 fanns hennes verk att se där tidigare, se här >>.

Men inför denna utställning har hon inte varit på plats, vilket jag tänker måste vara trixigt. Lösningen blev därför också att digissaget spelades in i Karins trädgård i Falun, där hon ju bor.
– Snacka om annorlunda. Jag har lusläst ritningar och ställt upp allt i trädgården för att bestämma placeringar. Lagt ut tavlor på gruset, mätt och grejat, fotograferat, numrerat och stått i. Arbetsskygg? Nej! Det får man inte vara i dessa tider. Jag tror det hela blir fint, roligt och sevärt när det väl är på plats.

Och visst är det ju fina verk hon presenterar? Klart placering och resultat med all säkerhet är bra också. En extra bonus är ju att vi får höra Karin berätta så inlevelsefullt här om sina verk, super!

Karin arbetar oförtrutet vidare med sitt återbrukstema, där hon på ett lustfyllt och lekfullt sätt visar att allt faktiskt kan bli fynd, går att använda och kan ha en funktion. En ask säkerhetsnålar blir lätt till ett svulstigt halsband, en låda med 3 000 metallknappar blir en effektfull basker, en loppisgardin blir en pipkrage som hämtad ur ett barockdrama – och så vidare. Det är det som är Karins signum och hon har en helt egen plats och stil för detta.

Med inspiration hämtad från bland annat barocken arbetar Karin Ferner vidare med sitt egna sätt att återbruka. (Foto Ingela Sandesjö)

Med fortsatt inspiration från det tidigare barocktemat, bland annat den utställning som hon och trädgårdsmästare Andreas Graveleij hade förra året, kommer ni ihåg? Se här >>

“Barocken blir man inte av med så lätt!” konstaterar Karin, och jag håller med, hennes uttryck lämpar sig mycket väl för den epoken. Magiskt, mäktigt, lite mystiskt.
– Men allt är återbruk. Kronan är gjord av en fruktkorg i metall, sju gamla möbelbeslag, pärlor, blommor och till och med ståltråden kommer från loppis. Själva gipsdamen är inropad på auktion i Borlänge. Pipkragen är gjord av en loppisgardin. På denna utställning redovisar jag återbruket, så långt det är möjligt. Inte för att visa mig duktig, utan för att visa att ingenting är omöjligt!

Karins formspråk spänner över mycket, från stramaste silver till pråligaste pynt, det är nog i kombinationen som hennes styrka ligger och det är nog också därför hennes arbete väcker så mycket beundran och intresse. Förra årets bejublade och inte minst omfattande utställning Glädje och grannlåt i Rättvik satte en ton som hon förstås fortsätter på här. Sättet hur hon hittar rätt i mixen av föremål och utsökta silverarbeten.

Hon pratar om att det handlar om tålamod. Ofta får projekt och idéer ligga till hon har rätt kombinationer, säg exempelvis tre lådor metallknappar som hon överlycklig kom över på loppis.
– En efterlängtad önskedröm för en metallfreak som jag, med projekt i tankarna. Mitt baskerprojekt kunde äntligen bli av. Ibland får man vänta länge på likadana metallknappar men sådana är villkoren om man är tålmodig och jobbar med återbruk med rätt stuk.

Tålmodigt väntade Karin in rätt knappar och visste direkt vad det skulle bli när hon såg lådorna på loppis. Kragen i Leksandsband säger Karin är “återbrukad” då den visats tidigare. “Provdockan fick jag av min mamma för 40-50 år sedan. Mamma döpte henne till June Allyson efter en gammal  filmstjärna. Det får hon fortfarande heta”. (Foto Karin Ferner)

Karin Ferners uttryck hör hemma i folkkonsten, där motiv, mönster och traditionella tekniker fungerar som en botten i hennes experimenterande. Hon konstaterar dock att det förändrats över åren. Motiv som tidigare inte lockat har nu kommit i dagen:
– När jag gick ut Konstfack för länge sedan bestämde jag mig för att ALDRIG göra hjärtan och fåglar i silver. Det var banalt tyckte jag då. Men, men man kan ju tydligen ändra sig. Det jag tycker bäst om och det som inspirerar mig mest är ju folkkonst. I folkkonst från de flesta länder finns massor av hjärtan och fåglar i måleriet, i textilen, i träet i metallen. Ja överallt.  Jag har sedan länge inte kunnat stå emot inspirationen. Banalt eller inte? Utmaningen är ju att göra det banala bra. Till denna utställning har fåglar och hjärtan tagit fart.

Runt halsen på damen syns här ett Gästrikehjärta i nästan ursprungsstorlek berättar Karin. “Inspirerat av de broderier, ofta i rosa korsstygn, som syddes fast på brudgumsskjortorna i Gästrikland. Så vackra, så inspirerande att överföra i silver. Hon bär även en krage av band från Dalarna.” (Foto Karin Ferner)

Men en utställning med Karin Ferner skulle faktiskt inte vara komplett utan lite omvandlade loppisbroderier:

Samlandet är alltså tätt förknippat med Karins uttryck. Här heter kragen Bokstavskombination, där en massa små märkband satts samman till denna maffiga krage.
– Jag har två kartonger med bokstäver att laborera med. En kartong fick jag av en god vän. En kartong är inköpt på en antikmarknad i Nora. Denna vår har passat för sådant tidsödande långsamarbete som att sy fast alla bokstäver. Tiden gick och jag blev nöjd.

Bokstavskombination. Krage av Karin Ferner, just nu på Hemslöjden i Skåne. (Foto Karin Ferner)

Då Karin förvisso har ett mycket centralt arbetssätt i och med återbruket av allt sitt material är det fler detaljer i hennes uttryck som kan beskrivas som samtida. Det gör henne till en relevant konstnär som bitvis också är både samhällskommenterande och samhällskritisk. Det är därför roligt att också visa på dessa verk, helt i linje med hur vi förhåller oss till vår vardag och till verkligheten under våren 2020.

Utställningen Prål, prakt och smycken i en anda av återbruk pågår och finns på Hemslöjden i Skåne, i Landskrona. Den finns att se fram till 5 september, och så finns förstås också filmen med Karin där hon berättar om sin utställning från sin trädgård hemma, kolla in klippet ovan.

Avslutningsvis kom detta mejl sist i min och Karins konversation här i vår och jag kan inte låta bli att ta med också denna bild. Karin kallar det “superåterbruk med pråleffekt”. Återigen…saker man kan göra av saker… En kartong säkerhetsnålar, en bordsdekoration i metall och en liten ljusstake för värmeljus är allt som behövs mina vänner – liksom ståltråd och pärlor förstås…
– Några nygjorda bleckplåtsblad och en gipsdam från Borlänge och man har glittrande prål av rang! Man behöver förstås också ett par fingerborgar att ha i öronen, såklart!

“Superåterbruk med pråleffekter.” Arbete av Karin Ferner, just nu i Landskrona på Hemslöjden i utställningen Prål, prakt och smycken. (Foto Karin Ferner)

Ta tillfället i akt att bekanta dig med Karins uttryck och formvärld om du inte redan gjort det – live eller via digitala kanaler. Karin finns numera på instagram under @karin.ferner – följ och håll koll!

The post Prål, prakt och smycken i ny utställning med Karin Ferner appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Nu är den här! Boken om Wanja – ett färgstarkt designliv

$
0
0

Den är efterlängtad, boken om Wanja Djanaieff. Mönsterformgivaren, konstnären, scenografen, professorn, designchefen, igångsättaren med sitt långa och breda yrkesliv. För tre år sedan fick jag och Erika fick det stora nöjet att göra ett Görbartavsnitt med Wanja – lyssna här! – och vilket roligt och innerligt möte det var! Vi förstod då att berättelsen om Wanjas kreativa var väl värd att berätta på många olika sätt.

Boken om Wanja – Ett färgstarkt designliv, av Kerstin Wickman. Utgiven på Carlssons förlag.

Nu finns det en bok som handlar om Wanjas karriär, liv och uttryck med mönster och form. Boken heter just Boken om Wanja – ett färgstarkt designliv, den är skriven av Kerstin Wickman och utgiven på Carlsson förlag. Tidigt fanns tanken att den också skulle höra ihop med en utställning som visar Wanjas verk, och visst är det ju också så att Marabouparken i Sundbyberg där Wanja växte upp nu också har slagit upp portarna för utställningen. Jag har tyvärr inte varit där ännu, men ser fram emot ett besök längre fram.

Boken är ett praktverk, indelad i perioder och i viss mån kronologi där vi får möta mönsterformgivaren, designchefen och egenföretagaren i olika kapitel, Wanjas roller är många och här samsas också pedagogen och utställningsmakaren, hemslöjdsinnovatören liksom fler.

Wanja Djanaieffs skisser på den legendariska OS-kollektionen från 1972, den som OS-truppen bar till sommar-OS samma år och till vinter-OS 1974. (Foto ur boken)

För även om berättelsen rör ett konstnärsliv är tiden – 1960-talet och framåt – synonymt också med en mycket spännande textil- och mönsterdesignhistoria, vilket ju hör till Kerstin Wickmans kompetens- och verksamhetsområde som journalist, författare och professor em. i design- och konsthantverkshistoria. Kerstin var också redaktör för tidskriften Form under många år så min gissning är att dessa två hade mycket att prata om vid denna boks tillblivelse.

Wanja Djanaieff 1968, klädd i egensytt plagg. Foto ur boken, bilden är tagen av Åke Moqvist.

Det är ett naturligt grepp och jag kan höra Wanjas röst genom inte bara epokerna, utan också tack vare Kerstins noggranna intervjuer och stilfulla berättande. Kerstin och Wanja har känt varandra länge – första mötet skedde på en presskonferens 1971 då Wanja precis tagit över som designchef på NK och Kerstin var där för att skriva i tidningen Form – och boken känns ömsint och personlig i all sin saklighet.

En hel del mönster i boken skvallrar också om Wanjas personlighet (och eventuellt om tiden). Detta tryck heter Medaljregn från 1968 och är till “alla som aldrig fått medalj”. (Foto ur boken)

Boken är också rikt bildsatt och tack vare den typiskt bilddrivna formen av stilsäkra Lotta Kühlhorn är mönstren fint exponerade. Boken har tydligt signum av Lotta med texten satt i rejäl tvåspalt, med stor typografi i både brödtext och rubriker. Det är effektfullt men bitvis lite svårläst då bildmaterialet är så massivt att man får bläddra stort för att hitta tillbaka till texten igen.

Motivet heter Sommarlivet, mönstret är gjort av Aino Östergren och Wanja Djanaieff tillsammans. Det är tryckt på lakansväv av Ljungbergs i Floda för NK Designgrupp 1970. (Foto ur boken)

Men det är ett digert yrkesliv som ska porträtteras också i bild, och det är slående hur många av de mönster som boken innehåller som känns välbekanta, klassiker, tidlösa och mycket moderna. Det är ju också något som karaktäriserar Wanjas konstnärskap, hennes förmåga att alltid kännas relevant, oavsett i vilka sammanhang eller i vilka material hon väljer att uttrycka sig i.

Inom hemslöjdsrörelsen blev Wanja en viktig inspiratör och igångsättare.

Jag hade exempelvis glädjen att intervjua Wanja för en rad år sedan till tidningen Hemslöjd, där vi pratade mycket om den folkkonsten över världen men med fokus på den svenska hemslöjden och hennes ingångar. Här var få detaljer henne främmande rörande just material och motiv exempelvis.

Bilden av Wanja är ofta att hon är stark, uttrycksfull och inte minst glad, alla delar stämmer förstås – men är får den bilden en djupare klang med presentationen av hennes hela yrkesliv. Bilden av en hårt arbetande familjeförsörjare, en entusiastisk konstnärssjäl och en mycket vass entreprenör varvas i Boken om Wanja med kunskap och fakta om tiden på ett synnerligen intressant sätt. Överlag är det en läsvärd och fin bok som med värme beskriver ett färgstarkt konstnärsliv med mycket fakta och kunskap väl lotsat av Kerstin Wickman. Hennes ord får avsluta här:

En bok om Wanja Djanaieff är inte bara en bok om en person med en som det verkar outsinlig kreativitet. Det är också en berättelse om vad som hände inom den svenska textilindustrin under 1960- och det tidiga 1970-talet, om hur klädmodet förändrades, hur handeln tog kommandot i designutvecklingen och om nya idéer kring varusortiment på 1970-talet, o hur SJ och andra företag använde sig av profilskapande formgivning kring 1980. om formgivares talanger som företagare, om förnyelsen av Hemslöjden från 1980-talet och framöver, om kulturarvets betydelse för modern design och om hur erfarenheter från ett område kan befrukta andra sammanhang.

Och detta tänker jag extra på när jag läser boken, eftersom det blev så tydligt när vi hade Wanja med oss i Görbartstudion där för ett par år sedan – vilken outsinlig källa till erfarenhet, kunskap och klokskap hon är! En inspirerande förebild är bara förnamnet. Här kan du alltså lyssna på henne >>

Men jag rekommenderar också att läsa boken – och förstås, se utställningen på Marabouparken! Den heter Wanja och hennes tjugotvå favoritfärger och håller öppet ända fram till december.

***

I det här inlägget finns det en länk till Bokus som rekommenderat inköpsställe av boken. Detta ingår i ett samarbete med Kurbits och det möjliggör att jag kan skriva fördjupade texter om nyutgivna böcker inom slöjd- och hantverksområdet. Innehållet är inte på något vis styrt av annat än mina tankar och åsikter om böckerna.

The post Nu är den här! Boken om Wanja – ett färgstarkt designliv appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.


Kurbits önskar rofylld, skön och kreativ slöjdsommar!

$
0
0

Lite senare än vanligt kommer nu ledighet och semester för min del, det ska bli skönt med vila och reflektion. Vi har tagit oss till Hälsingland och till vårt sommarhus, där tempot är långsammare och där internetuppkopplingen påminner mig om att det kanske är bättre att göra något annat istället. Vi stängde ner Förklädesfabriken i Bagarmossen i veckan som gick, då hade vi med hjälp av 1 000 volontärer tillverkat 100 000 skyddsförkläden till vården under våren och kunde konstatera att behovet var stillat. En skön tillfredsställelse! Jag skrev om Förklädesfabriken tidigare här >>

Tälja köksredskap av Moa Brännström Ott rekommenderas i sommar!

Innan jag tar semester vill jag dock gärna rekommendera denna eminenta bok, Tälja köksredskap av Moa Brännström Ott. Den kom ut på Natur och Kultur tidigare i vår och den är sannerligen en inspirerande pärla! Jag bläddrade i den häromdagen och fastnade för dessa fina inledningsrader, skrivna av Moa i kapitlet “Mina händers önskan”:

Låt ditt slöjdande vara precis det du själv vill att det ska vara. Du täljer för din skull, inte för någon annans. Det främsta syftet med att slöjda idag är att tillfredsställa dina händers och din själs önskan. Se den här boken som en inspiration och en guide i hur du kan gå tillväga. Men försök sedan utifrån det att hitta din egen väg och ditt eget uttryck. Det måste inte vara unikt och det måste inte vara perfekt. Det viktigaste är att det får dig att må bra och att du finner glädje i ditt skapande.

Så detta vill jag skicka med er där ute i sommar. Tälj, skapa, gör! Ta dig tiden att tillverka något, av nytta av lust, av nöd, av experiment.

Och så vill jag gärna tipsa om att gå in på instagram och följa Görbart podd, där jag och min kära frilanskollega Erika Åberg sänder live lite nu och då. Vi använder mediet till att tipsa om sätt att få slöjdinspiration i rådane tider, bland annat ger vi mycket boktips. Endera dagen kommer vi att prata om denna inspirerande bok, Tälja köksredskap. Jag hoppas då för egen del kunna blända Erika med en egenhändigt täljd smörkniv, vi får se!

Och det går också fint att ta del av våra tidigare livesändningar via kontot, en massa roliga boktips har vi hunnit med under våren.

Men nu – en riktigt vilosam, behaglig, rofylld och glad sommar önskar jag dig. Det kanske inte blev en sommar som vi hade tänkt oss, men min förhoppning är ändå att du hittar lust och kraft i något kreativt runtomkring dig. Vare sig det är en bok, en utställning, ett garnnystan eller ett ämne och en kniv. God slöjdsommar och på återhörande i augusti!

The post Kurbits önskar rofylld, skön och kreativ slöjdsommar! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Hon broderar revolutionen i korsstygn

$
0
0

Följ Rufina Bazlova alla ni som vill veta mer om läget i Belarus just nu. Hon är brodösen som tar till stygnen för att beskriva, protestera, kommentera och visa den pågående politiska kampen om demokrati som utspelar sig i Minsk. Dessutom vackert tolkat i folkkonstens motiv och mönster.

Det är kraftfullt, mäktigt och mycket effektivt – genom korsstygnen blir händelserna stiliserade och därmed också tydliga. Och på något vis också drabbande mänskliga.

Brodösen Rufina Bazlova från Belarus broderar demonstrationerna i Minsk just nu. Följ hennes berättelse! (Foto odbrand.ru)

Brodösen Rufina Bazlova kommer från Belarus men bor och verkar i Prag sedan 2008, där hon utbildat sig till konstnär. Hon vill använda sig av korsstygnen och berätta om dessa senaste dagar av protester i stygn för att göra berättelserna mer beständiga. Alyaksandr Lukashenkas styre har sedan han kom till makten 1994 varit allt annat än demokratiskt, styret har dock länge kommit undan med att tysta vittnesmål och slå ner protester. Genom att brodera berättelserna som utspelat sig sedan det val som hölls 9 augusti på detta sätt menar Rufina Bazlova att protesterna nu synliggörs och skrivs in i historieskrivningen på ett mer beständigt sätt. Korsstygnen och de folkloristiska mönstren blir starka symbolvärden som lättare går att ta på.

@rufinabazlova – vilken viktig gärning! Genom sin hantverksaktivism berättar hon vad som händer i Minsk just nu. (Foto odbrand.ru)

Den aktivistiska handlingen har snabbt blivit uppmärksammad genom sociala medier på mycket kort tid. Här finns en artikel som beskriver dels Rufina Bazlovas arbete men också bakgrunden till vad som händer i Belarus just nu >> Samma artikel citerar brodösen som förklarar mer om sitt arbete så här:

I have lived in the Czech republic for 12 years, I moved here to study in 2008, I studied illustration in Plzeň and scenography in Prague. It is very simple: I am reacting to what is happening in Belarus. I find inspiration directly in what I see in the news and on Telegram channels. Belarusian ornaments are in a way a code for our national history. Traditionally, red colour on linen is a symbol of life. As you probably know, the original flag of the Democratic Republic of Belarus in 1918 has a red band on a white background. Lukashenka for some reason did not go back to the original flag and decided to go with a new version: a red-and-green flag that also incorporates traditional ornamentation on its side.

“6th of August two DJ were arrested in Minsk for playing the opposition song “Changes” (Victor Tsoj). Court sentenced them to 10 days in detention”. Arbete av Rufina Bazlova, text från hennes instagramkonto. (Foto odbrand.ru)

Följ hennes vittnesmål på Instagram >>

Bilderna på Rufina Bazlovas arbeten finns att se i sin originalform på hennes instagramkonto, men också via denna länk >> där jag har lånat dem till detta inlägg.

The post Hon broderar revolutionen i korsstygn appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Fint porträtt på Slöjdsverige i utställningen Slöjdvägar

$
0
0

Mångas vägar har under sommaren lett fram till Kulturgatan i Bodafors, där utställningen Slöjdvägar har funnits som mål. Här samsas alster från stora delar av Slöjdsverige och se så fantastiskt fint de gör det! Slöjdvägar är den samlingsutställning för slöjd i alla tänkliga material som möjliggör möten mellan utövare, material och kreativa ingångar.

Utställningsrummet på Slöjdvägar, där det i sommar har visats slöjd från hela landet. (Foto Kimme Persson)
Utställningsrummet på Slöjdvägar, där det i sommar har visats slöjd från hela landet. (Foto Kimme Persson)

Jag har tyvärr inte haft möjlighet att besöka Kulturgatan hittills, dock pågår utställningen ända fram till sista oktober för alla oss som har upplevelsen kvar. Däremot kunde jag inte låta bli att höra av mig till initiativtagarna Dorte Gottlieb och Mikael Löfström för att dels få veta mer om hur sommaren varit, dels få höra deras tankar om utställningen i stort och hur de uppfattar sitt projekt så här mer än halvvägs igenom utställningsperioden.

Rotslöjd av Gunnel Eriksson och Katarina Åman. (Foto Kimmie Persson)

Så här beskriver de vad de tycker att Slöjdvägar kan uppnå:
– Vi vill med utställningen visa vad slöjden kan vara, att det är så brett. Oavsett vem du är så kan du vara med i det här och skapa själv. Vi har avsiktligt tänjt på begreppet slöjd och låtit utställningen innefatta även det som rör sig i gränslandet till konst och konsthantverk, berättar Dorte Gottlieb.

Liten täljd fågel av Hans Kamm. (Foto Kimmie Persson)

Men inte mindre än 339 (!) föremål finns utställda i Bodafors, hur sammanställer man ett sådant urval och hur har det gått till?
– Vi hade båda varsin önskelista med slöjdare och mood boards för att hitta teman. Dessa landade till sist i fyra stycken, berättar Dorte: Kunskap, tillbaka till en ny plats, Skiss, process, utveckling, Ung verkstad, delad kunskap och glädje, samt En gemensam värld.

Inger Södergren; Liten blommande björnmossekrona. Finns att se på Slöjdvägar i Bodafors. (Foto Kimmie Persson)

Utställningsduon har rest i Sverige för att hitta och besöka slöjdare, utställningar och verkstäder. Nästintill alla landets hemslöjdskonsulenter har också fått ett besök av Dorte Gottlieb och Mikael Löfström. Det är sannerligen ett väl underbyggt arbete de lagt ner!

Slöjd som i konst, konsthantverk, problemlösning, skolslöjd, hushållning, meditation, uppror, aktivism, språk, eller ett sätt att umgås, ett sätt att leva. Som i att värna den naturliga omgivningen, de material man har runt omkring sig. Slöjd som i att bestämma själv, över sitt eget liv.

(Ur katalogen Slöjdvägar, som beskriver lite av tankarna kring utställningen)

Jag frågar dem hur de ser på resultatet, och hur de skulle beskriva det de åstadkommit:
– Det är ovanligt att man gör en så stor och sammanfattande utställning med slöjd. Det är inte ett sparsmakat galleri, vi har velat skapa ett tillgängligt mångfaldsrum där besökaren kommer nära föremålen. Det märks att det även finns en glädje i att många av föremålen är till salu.

Pojke med fågel, av Marianne Karlsson. (Foto Kimmie Persson)

Vilken är den gemensamma nämnaren i de utställda verken?
– Glädjen i görandet och därför föremål som berör. Att utövaren vågar göra det utifrån sig själv. Utövaren finns med i föremålet, som ett slags självporträtt.

Keramikfat av Emma Larsson, att finna på Slöjdvägar just nu. (Foto Kimmie Persson)

Vad skulle ni säga är sommarens bästa upplevelse med Slöjdvägar?
– Sommarens bästa, att varje dag genom besökarna bli påmind om vilken kraft slöjden har.

“Slöjden handlar om livet, den kretsar kring människan. Varje stygn, varje hyveltag är ett mänskligt avtryck”, skriver utställningsproducenterna i katalogen till utställningen, och det är ett bra sätt att starta en utställning, att utgå från själva görandet och låta resultaten få berätta olika saker. Här är det onekligen många röster, många berättelser, tankar och åsikter att ta del av. Allt kan bo i slöjden, menar Mikael Löfgren och Dorte Gottlieb: omsorg, påhittighet, uppfinnigsrikedom, närvaro, ansvar, glädje, sorg, lekfullhet, humor, allvar och ilska. Jag håller med! Här finns det mesta.

Och det är jag därmed också nyfiken på – hur har avtrycket av all denna slöjd sett ut på platsen? Vilken roll och vilket sammanhang? Detta är fjärde året i rad som man arrangerar konstutställningar under sommarmånaderna i Bodafors, Slöjdvägar menar arrangörerna har lyft besöksmålet ytterligare, bland annat genom att bredda med fler material och tekniker.
– Ett sammanhang finns genom sommarens workshops och det nyinstiftade residenset Wood Art Residence Bodafors. Emma Dahlqvist har under sommaren, som första mottagare av stipendiet, varit på plats på Kulturgatan och jobbat med näver.

Maria Lindberg, svarvade askar på Slöjdvägar just nu. (Foto Kimmie Persson)

Det är sannerligen roligt att få ta del av dessa bilder och också av berättelserna kring utställningen. Jag ska inte säga att alla i hela Sverige samlats, men imponerande 339 slöjdare och kreatörer medverkar alltså i Slöjdvägar, vilken fröjd det är att få se så många välkända namn samsas i samma katalog – se den i sin helhet här>>

Och allt detta fantastiska tänker du – ja, det finns tillgängligt hela oktober månad ut, hör och häpna! Dessa över 300 bidrag från Slöjdsverige finns att ta in ytterligare och det är ju fantastiskt att det är så. Fram till 20 september är Kulturgatan i övrigt öppet också, se aktuellt program här >>

The post Fint porträtt på Slöjdsverige i utställningen Slöjdvägar appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Portugisiska Vanessa Barragão väcker tankar om planeten i ull

$
0
0

Sociala medier är ju de mest fantastiska medel att uppleva och upptäcka saker, det är ju sen gammalt, men det är också väldigt roligt att bli påmind om det. Min relation med portugisiska Vanessa Barragão är en sådan – en instagrambild som väckte något hos mig som gjorde mig nyfiken, några meddelanden senare och en kontakt var etablerad, ytterligare mejl med konversation och jag har plötsligt fått lära mig en hel del om hantverket, processen och bakgrunden till denna utövare som har ett spännande sätt att arbeta med restmaterial, spill och inte minst garn.

Portugisiska Vanessa Barragão skapar fantasifulla väggbonader i ull. (Foto Agnese Morganti)

Hon virkar, knyter, flätar och skapar stora väggbonader med motiv som ofta kan kopplas till natur, hav, skog, strand. Det är ett starkt miljöengagemang bakom detta konstnärliga uttryck.

Vanessa Barragão framför ett av sina verk till en installation i butiken Onefifteen i Taipei City i Taiwan. (Foto Onefifteen)

Vanessa Barragão är uppvuxen i Albufeira, i södra Portugal och är utbildad inom mode och textildesign. Hon har arbetat med textil, garnkollektioner, mattproduktion och är speciellt intresserad av ullproduktionen och kedjan kring framställandet av naturmaterialet. Jag frågar henne hur allt började:

– Jag har sedan barnsben varit intresserad av handgjort skapande och kommer från ett hem där detta uppmuntrades. Det blev naturligt att utbilda mig inom området, och jag fastnade för modedesign. Men under min sista del av utbildningen blev fokus mer på att utforska processen kring ullproduktionen och det blev samtidigt början till mitt konstnärliga skapande.

Att Vanessas arbete är så fokuserat på just ullen tyckte jag var spännande, det är något som framgår av hennes instagramkonto, där hennes miljöengagemang kanske ännu mer är i fokus. Det märks inte minst i hennes motivval också.

Ett samarbete mellan Heathrow och Royal Botanic Garden i London gjorde att Vanessa Barragão skapade det här verket. Verket är sex gånger två meter och lyfter Kew Gardens arbete med att samla in fröer från hela världen. (Foto Heathrow)

– Efter mina studier ville jag utforska fler textila tekniker och också textila industrier, så jag började arbeta som textildesigner för ett mattföretag. Jag insåg här hur mycket spill som textilindustrin producerar, hur mycket material som slängs och inte kan tas tillvara. Jag började spara materialet och började också använda det i det jag själv skapade på min fritid. Teknikerna jag använder lärde jag mig som barn – det handlar om enkla sätt att kroka garn på ett underlag exempelvis, eller använda virknål och virka fast garn.

Vanessa Barragão använder ett rutnät som hon fäster garnet på, hon arbetar utan skiss, men låter färg och material prägla ämnet hon vill behandla i sina verk. (Foto Agnese Morganti)

– Alla mina projekt är inspirerade av naturen på något sätt och är skapade med traditionella tekniker med olika sätt att blanda garnkvaliteter. Det är en långsam process och denna typ av skapande var alltid närvarande under min barndom.

Jag är nyfiken på hur ett verk kommer till:

– Jag skissar vanligtvis inte. Jag brukar börja med att bestämma form och storlek, och sedan de färger jag vill ha. Jag låter den kreativa processen ha sin gång, den kan skifta från dag till dag och det är inte helt säkert var jag kommer att landa. Men ämnet eller tanken om vad jag vill gestalta finns alltid med från början.

Coral tapestry, detalj av arbete av Vanessa Barragão. (Foto Studio Vanessa Barragão)

Färgval och material varierar men alla verk består a 100% ull, de garner hon använder är spill från lokala spinnerier och den textilindustri hon tidigare var en del av. Variationerna i teknikerna är det som skapar själva uttrycket. Krokning, tuftande av vissa partier samt virkning gör hennes verk levande. Hon skapar ofta hela kollektioner kring ett tema och därmed blir det till installationer som går att ställa ut. Hon gör också mindre verk på beställning.

Ytterligare en bild från installationen som Vanessa Barragão gjorde förra året i Taipei City. (Foto Onefifteen)

(Se ett klipp från installationen i Taipei City här! >> )

 Vad är det som lockar dig mest med ditt arbete med material och uttryck?
– Jag skulle säga att det jag vill säga med mitt arbete som är det viktigaste. Jag vill väcka medvetenhet om miljöläget och om vad som händer med jorden just nu. Mitt arbete handlar om att uppmärksamma att våra handlingar får konsekvenser och jag visar inte bara vackra korallrev, utan också hur de förändras och ser annorlunda på grund av utsläpp och förändringar i klimatet. Vi måste alla arbeta tillsammans för att rädda planeten.

I believe that we should always do meaningful things that have a purpose, when we are working. So, my work needs to improve something, or send a message, or help something ….It needs a purpose, a goal. Mine, is to awake consciousness about what is happening in the world.

(Foto Agnese Morganti)

Ett tydligt exempel är Vanessa Barragãos tidigare arbete för Etsys huvudkontor, där hon fick en beställning att skapa något till företagets kontor.
– Jag fick full frihet att skapa, det var ett fantastiskt uppdrag. Jag gjorde en väggbonad och en matta till golvet, och bestämde mig att skapa en fallande skala mellan en färgstark och monokrom palett för att visa på den förändring som sker, när ett korallrev bleknar håller det på att dö.

Verket Coral Garden som Vanessa Barragão skapat till Etsys huvudkontor i Brooklyn. Företaget ville med inköpet visa att de förbinder sig att klimatkompensera sina frakter över världen. (Foto Etsy Headquarter)

Jag är nyfiken på vad Vanessa arbetar med för tillfället, och hon säger att det är ett verk i riktigt stor skala som eventuellt kommer att finnas i utställningssammanhang längre fram i höst:
– Förutom att jag arbetar med beställda verk till kunder är det en bonad som säger en hel del om min hemstad Albuferia. Jag har ganska nyligen återvänt hit till södra Portugal, det är här jag är uppvuxen och det är här jag har mina rötter och min familj. Det gjorde mycket för mig att återvända hit till havet, till den välkända staden, där min passion för mitt uttryck föddes. Detta håller jag på att omsätta i en kollektion som jag kallar Nostalgia, för att fira denna nya tid i livet.

Portugisiska textilkonstnären Vanessa Barragão tillverkar väggbonader och mattor från sin studio i södra Portugal, verk som sprider sig runt om i världen numera. (Foto Agnese Morganti)

Följ Vanessa Barragão på instagram – hon är mycket aktiv där och berättar en hel del om sin arbetsprocess samt visar en hel del bilder på sina kollektioner.

The post Portugisiska Vanessa Barragão väcker tankar om planeten i ull appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Andra upplagan av Stockholm Craft Week drar strax igång!

$
0
0

För andra året i rad är det nu dags igen för Stockholm Craft Week, det är sannerligen roligt att man beslutat sig att köra också i år, och speciellt med tanke på den rådande pandemin. Med ökad säkerhet kring de fysiska evenemangen samt ett extra välmatat digitalt utbud är det ett fulltecknat program man bjuder på. Stockholm Craft Week äger rum 1 – 4 oktober, dessutom med lite tjuvstart redan på onsdag.

Malmstens medverkar under Stockholm Craft Week: https://stockholmcraftweek.se/malmstens

40 aktörer och 200 konsthantverkare arrangerar utställningar, konstnärssamtal och föredrag. Ateljéer öppnas och visningar och workshops är planerade.

Programmet sker över hela Stockholm och i Gustavsberg, på en rad etablerade gallerier hålls det evenemang och på en hel del nya och tillfälliga platser kommer också konsthantverket att manifesteras.

Online-eventet Food is home: https://stockholmcraftweek.se/food-is-home

Programmet är nu släppt – här går det att läsa dag för dag >>
Och en hel del går också att läsa om de medverkande, se här >>

Bakom Stockholm Craft Week ligger Konsthantverkscentrum, Värmdö kommun och Konsthantverkarna, läs mer om arrangemanget här. Och vik onsdag kväll – söndag i kalendern denna vecka, då det är dags att återigen uppmärksamma det mångfacetterade, spännande, levande och engagerande konsthantverket runt omkring oss.

Workshop på Tensta konsthall: https://stockholmcraftweek.se/tensta-konsthall
Utställning: https://stockholmcraftweek.se/the-mixed-up-project

The post Andra upplagan av Stockholm Craft Week drar strax igång! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Viewing all 192 articles
Browse latest View live